Att hantera sina känslor..

Efter mitt utomkvedshavandeskap som jag gick med ganska länge och hade väldigt, väldigt länge så följde oxå en jobbig tid.. Först gick jag och va ledsen för att jag fick info om att de va ett missfall, jag hade ont och mådde dåligt.. De där onda och blödningen ville ju inte ge med sig. Så efetr några veckor med ont blev de ju konstaterat att de va ett utomkvedshavandeskap och de blev akut operation.. Allt de där gjorde oxå att de där onda, skickade hela tiden signaler till hjärnan att bli ledsen! På vägen till "återhämtning" har jag lärt mig en del.. Jag valde att börja prata med en psykolog.. Ett bra val!! Jag behövde få hjälp att få ut mina känslor.. Mitt första möte med min psykolog så tog de väl knappt en minut innan jag bröt ut i gråt! Men det va skönt efteråt. Hon har hjälp mig mycket... Så jag har lärt mig hantera vissa svårigheter lite lättare.. Men nåt jag INTE kan styra över, de är de onda och va de gör med mina tankar.. Direkt när jag får ont blir jag ledsen och vill gråta.. De sitter så ihop kopplat.. Speciellt när man får ont i sin nedre magregion. Jag vet inte hur jag skall göra för att styra om det, om det ens går att styra om det?

Efter utomkvedshavandeskapet så visste jag inte ens om jag ville fortsätta försöka få barn.. För de gjorde så ont och de satte så djupa spår i själen.. Hela kroppen och knoppen tog extrem med stryk! Jag visste inte om jag tyckte att de va värt att fortsätta försöka.. Varför utsätta sig själv för sån smärta fysiskt och psykiskt?? Men de e klart, jag vill ju ha barn!! Så vi fortsatte försöka..

Min rädsla har hela tiden varit den att jag är inte rädd för att inte bli gravid, utan rädd för att bli gravid och sen få missfall eller utomkvedshavandeskap igen..
Därför har jag de en aningens tufft nu... För nu har jag ju fått mitt gravid besked.. Jag är gravid.. Nu kommer rädslan.. För att de återigen skall gå åt skogen vecka 6.... För det har de gjort båda gångerna.. Och jag har ju ont där nere så det framkallar ju mina ledsna känslor.. Nu vet jag ju oxå att de onda har ju med att göra att mina äggstockar är för stora och jag har ju haft ont ända sen äggplockningen.. Men jag har ändå svårt att helt skylla de onda på äggstockarna.. Tänk om de är nåt annat? Att behöva gå på wc är ju lite av en plåga.. Kommer de att komma blod?? Jag önskar att jag skulle kunna få sova ända fram till vecka 12!! Slippa lite av den här oron som smyger sig på..

Det är de som är det värsta när man försökt bli gravid och få barn i nästan 3 år.. jag e så medveten om allt som kan hända... Så jag har svårt att va glad...  Jag försöker ligga och slappna av och tänka bra tankar och de kan gå ganska bra.. Jag kan känna mig lycklig och harmonisk.. Men sen kommer de onda och så wc besöken... Nä dom stressar upp mig..

Jag vet att jag måste sluta tänka på detta.. De blir ändå va de blir av det här.. Jag gör iaf va jag kan för att jag skall va i skick och lever ett sunt liv för att skapa bra förutsättningar för att de lilla livet vill fortsätt att växa i mig.. Men de skulle va lite lättare om jag kunde få sova till vecka 12.....