För hon är ju som en overklig Saga, om man tänker på att vi i vecka 7 fick höra att vi hade fått missfall efter en stor blödning, avslutade alla mediciner och funderade på hur vi skulle gå vidare... P så mitt i allt när ja kommer till gyn för att kolla att allt e borta så får jag höra att jag iaf är gravid! Jag kommer aldrig glömma den stunden! När han kollar igenom å mummlar att de har växt.... Å jag sen frågar om han kan se när de stannat av.... Att han då sen gör om ultraljudet för stt visa att vår lilla bebis finns kvar va ett mirakel, en stor chock å jag fatta ingenting... Å på KUB sen så misstänkte man att de varit tvillingar först men att en stannat kvar.. Å de blev då alltså vår lilla Saga <3
Livet flyter på ganska bra just nu, hon är en snäll bebis som är nöjd för de mesta, hon ler å är glad så fort man ger henne uppmärksamhet. Men magknip har hon titt som tätt å den är inte å leka med.
Annars då, jag älskar mina barn mer än allt, jag e så tacksam å glad för att vår ivf resa gått så bra att den gett oss två barn å båda på första försöken. Ett barn på vårt första IVF å ett barn på vårt första FET... Jag älskar livet som mamma även om ja ibland blir lite trött, men de är de bästa jobb jag haft. Jag vill inte missa en sekund av deras utveckling för den e så häftig. Just nu svämmar jag över av kärleks känslor inför mina barn.. De e underbart!!
