Hur som helst, så har jag iaf släppt in henne mer igen, hon får info om hur dom växer å utvecklas å som sagt ja skickar bilder.. Nu skall snart våran dotter döpas. Sista svara dagen va i söndags. På lördagen får jag påminna vissa som bor i ett visst område att svara på Facebook... Så dagen innan sista svara dagen säger mamma att hon inte kommer.. Efter påminnelse. Hon som har så mycket egna problem i livet har gått å blivit "avlastnings familj". Å självklart skall hon ha barnet just på dop dagen! Jävla stil! Hon försökte inte ens. Hade hon velat komma hade hon kommit. Så nu ser de ut så hör.. Att absolut INGEN från min mammas sida kommer... Inte mamma, ingen av mina 4 bröder, inte kusiner, inte moster eller mormor och morfar.. Ingen.. Mamma å jag kom som sagt ihop oss igen då.. Hon borde veta att jag blir arg å sårad.. Så jag sket i att svara på hennes svar på Facebook.. Men istället för att då låta mig va, så matar hon på me mailzzz hon vet att de kommer bli bråk.. Låt mig bara va.. Men nej... Så till slut svarar jag p vi börjar strida. Jag skrev att att de är uruselt att INGEN kommer.. Min mogna 50+morsa säger då att hon skall bifoga just denndelen av mailet där jag skriver att de e uruselt till alla mina släktingar som e bjudna.. För hon tänker inte stå till svars för va alla andra sagt. Vilket jag aldrig sagt att hon ska göra eller. Å att skicka iväg en liten del av ett mail e bara elakt.. Men de tog inte många sekunder innan min adhd bror börjar höra av sig till mig som en jävla terrier.. Precis de mamma ville.. Svartmålning för alla.. Hennes svar e att hon inte är elak eller försöker vända alla emot mig, men hon skall visa alla hur skenhelig jag är och hur ful i munnen jag.. De fula i mitt mail måste ha varit biten där jag skrev att min kompis beskrev detta så tragiskt bra. Att man blir ju förbanna som ett misshandlat litet barn som gång på gång söker sin mors bekräftelse och kärlek, men som blir lika ledsen varje gång......
Å de va så rätt... Men varför utsätta sig gång på gång? Jo, för mamma e ju mamma... Men hur många chanser skall man ge?
De tig inte heller länge fören min ena kusin börja skriva.. Och hon påverkad sv mamma skitsnack å lögner.. Hon tyckte jag skulle ändra datum på mitt dop, så att folk kunde spara pengar!? Men snälla!? Skall ja flytta dopet när ja redan beställt sångare, fotograf, mat och tårtor, bokat lokal å svarstiden har gått ut. Mm eller hur!? Plus att min ena bror va den enda som gav pengar som ursäkt till att inte komma.
Nej usch... Jag är så arg på mig själv som e så jävla dum att jag utsätter mig för mammas elakheter.. Arg för att jag sätter mig i en sits där hon återigen kan såra mig å göra mig besviken.
Arg för att hon ljuger å vänder släkten emot mig, för jag hör på deras prat att dom e hjärntvättade av min mor..
Hon skyller sin skilsmässa på mig, säger att ja sa: men skilj dig! Ja de sa jag: men hon mådde ju inte bra, så av omtanke för hennes välmående, men då blev de istället mitt fel? Jag håller hennes barnbarn ifrån henne. Den största å den jävligaste lögnen av dom alla! De e ju hon som inte bryr sig ett skit.. Eller jo, lite via Facebook..
Besvikelsen över att hon missar allt me mina fina barn som jag längtat så efter gör så förbannat ont! Klart jag vill visa upp de finaste jag har! Men hon kastar de i mitt ansikte å säger till släkten att jag håller dom ifrån henne. Bara för att jag inte åker till henne å serverar dom på ett silverfat..
Varför åker jag inte till henne då? Jo för att hon aldrig kommer hit. Hon har sagt så många gånger att hon inte har råd, men jag får bakvägen höra att hon är på besök till andra här i närheten. Men hälsa på mig, de gör hon inte... Å då är de helt å hållet hennes fel att våran relation krascha från början! Nej usch... Ska ja sätta stopp helt nu? Eller kommer jag återigen va dum i huvudet å släppa in henne efter ett tag?
Nej usch.. Besviken, arg och ledsen..
