Utomkvedshavandeskap del 1

                                                             (bild lånad från google)


Jag skrev ju förut att jag skulle dela med mig mer av min historia.. Så här kommer en liten fortsättning..


I Oktober 2011 va jag och min sambo utomlands. En vecka i Cypern med sol, bad och andra roligheter. Avkoppling.. Jag visste att jag hade ägglossning nån av dom första dagarna.. redan efetr 3-4 dagar började jag känna mig öm i brösten.. Önska kunde man ju alltid göra att de skulle va nåt, drömma sig bort om att få sätta en ultraljudsbild i en minnes ram från cypern.. Men man höll sig på jorden.. Och njöt av semestern och de fantastiskt varma väder vi hade..


Dagarna gick och vi kom hem... Jag hade en känsla av gravid.. Så dagen innan mensen va beräknad så kunde jag inte hålla mig.. Jag ville veta om jag skulle få mens dagen efter eller inte.. Så jag köpte ett graviditets test.. Kissade på det.... Väntade... Poff.... De stod GRAVID 1-2.. Jag blev alltså gravid på Cypern..  Jag skulle alltså inte få mens dagen efter=) Visst blev ajg glad, men vågade inte bli för glad eftersom att vi fick ett missfall på sommaren 2011. Men dagar och veckor gick.. Och jag tänkte: Jag tror detta kommer gå vägen.. jag har en bra känsla.. 
MEN ack så fel jag hade!!


Runt vecka 6 hade jag en gravid vännina hemma hos mig på fika.. Jag kände att det högg lite i magen och efter ett tag gick jag på wc.. De va som en explotion av blod... What the hell!!? 
jag ville ju bara slänga mig ner och gråta.. Men de va ju bara att dra på sig en glad min och gå ut från wc.. Ut till vardagsrummet där min gravida vän satt.. 
Blödningen lugnade sig lite även om jag blödde varje gång jag gick på wc mer eller mindre.. försökte stå ut för jag skulle på en konsert med min sambo och två vänner..
Vi åkte iväg på konsert och bodde på hotell..  Under konserten fick jag väldigt ont och började svettas.. men stog ut, fick en värktablett av min gravida vännina som va med på konserten (inte samma som va hemma hos mig när blödningen startade) Värken ville inte släppa.. Men jag försökte njuta av konserten ändå.


När konserten va slut ställde jag mig med alla andra tusen tjejer i kö i globen som ville kissa.. Väl inne på wc började blodet forsa igen.. Tillät tårarna att tyst falla ner från kinden.. Men torkade dom snabbt då mitt sällskap väntade på mig- Dom visste att nåt va fel.. men jag försökte att inte gnälla, ville inte visa hur jävla ledsen jag av eller hur ont jag faktiskt hade.. Väl på hotellet somnade jag ändå ganska snabbt..


på morgonen ringde jag till gyn och begärde att få en tid.. fick en tid till dagen efter.. Hade hemskt ont och när jag kom dit undersökte hon mig.. Hon kunde inte hitta nåt.. Eller jo... blod i buken och en "knöl" som hon sa va ofarlig.. Hon, läkaren sa missfall.. Orolig som jag va försökte jag förklara hur ont jag hade... Så här var det absolut inte i sommras då jag fick missfall. Fick ta blodprov.. de visade att de va ett missfall enligt henne.. Skulle komma tillbaka på lördag och ta ett nytt blodprov. enligt henne sjönk hormon nivån som den skulle och hon försäkrade mig om att min kropp tar hand om de här själv! ^Återigen berättade jag hur ont jag hade.. Ja sa till henne att de känns som att kroppen kämpar jätte hårt för att få bort nån som inte vill bort.. Men hon sa ändå missfall.. Kom tillbaka om TRE månadeer!!!!!????? Hon sjukskrev mig inte ens,, Idiot.. min chef bad mig att gå till vår företags läkare och be om en sjukskrivning.. och där fick jag en.. va hemma i två veckor.. Jag hade då blödit i 3 veckor.. Inte så här i vardagen hela tiden, men varje gång jag gick på toa.. När sjukskrivning va slut försökte jag mig på att börja jobba.. Men jag hade ju sån ont.. De ville inte ge med sig.. så efter 5 nätter jobb (de onda blev bara värre och värre) så ringde jag gyn igen och begärde en ny tid.. Ja sa i panik att jag måste få komma fort.. nåt är fel! De känns fortfarande som att kroppen kämpar jätte hårt för att få bort nåt som inte vill bort!! Plus att jag nu har blödit i 4 veckor!


Fick komma samma dag... En annan läkare... Upp i gyn stolen.. Jag kan ju passa på att berätta att jag nu sett mig där inne med ultraljud så många gånger att jag vet hur jag skall se ut där inne.. Direkt när han förde in staven såg jag de.... Nåt som inte skulle va där.. Frågar rakt ut.. VA FAN ÄR DET DÄR?!?! Läkaren blev osäker, de vi såg va en knöl... han berätta oxå att förra läkaren jag va till som sa att de va missfall, inte hade varit helt tydlig med mina provsvar. han sa att hormonet hade sjuknigt så lite att de inte ens va anmärkningsvärt.. och då sa hon kom tillbaka om TRE MÅNADER!!!


Han skickade snabbt i väg mig för att ta nya blodprov och förvarnade om operation.. Rädd, orolig, förtvivlad... Satt och väntade på att bli inkallad igen efter att jag lämnat blodprov.. Läkaren kallar in mig och berättar att de blir akut operation dagen efter då jag fortfarande hade gravid hormon i kroppen.. jag hade kunnat gråta ihjäl mig.. han skickade snabbt upp mig till narkos läkare där vi pratade igenom hur de skulle gå till med narkos.. Inget konstigt med de, de va inte länge sen dom hade gjort en lapraskorpi eller va de heter.


Fick även gå och prata med en kvinna på bb (där jag skulle ligga efter operationen) hon försökte förklara för mig hur ingreppet skulle gå till.. Jag grät... Jag ville bara försvinna... Varför just jag? När hon sitter där och tröstar och pratar knackar det på dörren.. Jag hör en annan sköterska säga jag tro det är hennes man som är här.. Och in genom dörren kommer min sambo.. Jag börjar grina ännu mer!!!! Rörd över att han har sökt rätt på mig på sjukhuset... Skönt att han kom som stöd... Jag hade ju åkt själv till läkaren... 
Hon förklarade för honom oxå.. hans händer kändes så varma och kärleksfulla när han klappade om mitt ledsna jag..


Vi åkte hem och bara tog de lugnt.. Nervös inför morgondagen... Tidigt nästa morgon körde han mig till sjukhuset.. Släppte av mig där och jag skulle höra av mig när jag va vaken igen.. 
Hade tur måste jag säga då de gick väldigt fort att få komma in på operation. Behövde vänta 2timmar.  jag hade räknat med 6 timmar väntan.
Nervöst gick jag genom korridoren till operation salen... Männen som var där inne gjorde mig lugn.. Dom pratade och skojade lite med mig innan jag somnade..


Nästa jag minns är att jag vaknar till på uppvaket, jag har mycket ont och fryser som en hund.. Skakar tänder och hela kroppen skakar av smärta och köld. En sköterska kommer snabbt och ger mig smärtstillande.. jag somnar om..
Denna gång va de en jobbig tid efter... När jag vakna till och va på mitt rum skickade jag iväg ett mess till min sambo..
Förra gången jag opererades hade jag inga problem alls. Jag mådde hur bra som helst och åkte hem på kvällen.. Denna gång blev jag jätte dålig.. Jag hade så hemskt ont! Jag hade ont i huvudet, ont i magen,... Jag mådde fruktansvärt illa.. Kunde äta.. va så trött så att jag skulle kunna ha dött. men varje gång jag försökte stänga ögonen så var det som att jag slängdes runt i rummet, hela huvudet snurrade och jag behövde spy. Fick dålig smärtlindring...!!!!! Fick en tablett mot illamående.. De hjälpte inte.. Min sambo kom med lite godis och en vaniljbulle (min favvo) jag åt den sakta men de tog inte lång stund innan jag hade kastat upp den..
Från kl 15-23 låga jag och mådde illa och hade fruktansvärt ont.. Min sambo va hos mig... Sköterskan som tog hand om mighade jag kunna slänga ut genom fönstret när hon inte gav mig smärtlindring.. Inte förens kl 23 när natt personalen kom in till mig och såg hur jag låg och skakade i sängen av smärta fick jag en ordentlig spruta och medel mot illa mående..
De tog inte lång stund så kändes allt mycket bättre.. Konstigt att de skulle ta sån tid..


Dagen efetr när jag vakna mår jag lika illaigen, fryser och har fått feber.. Samma jävla sköterska som dagen innan.. De enda hon ville ge va panadol. Den hade jag kunna slänga efter henne!! Inte kunde jag äta, mitt dropp va slut (IGEN) och jag fick igen be om mer dropp eftersom att jag varken kunde äta eller dricka utan att spy.. Kärring alltså..
Lite senare kom läkaren som va med under operationen och berättade lite.. Hon sa att dom varit tvugna att ta bort min ena äggledare.. jag började gråta igen.. Jag kände mig så förtvivlat ledsen.. Allt bara rasade!! Utomkvedshavandeskap. jaha just min tur i världen...


nu hinner jag inte skriva mer.. Men jag skall fortsätta berätta vidare på denna historia så snart jag får tid..