Missfall....

Ja inlägget jag skrev den 9/4 hade ju en hel del rätt om man går efter min känsla... Att jag kände mig tom och ogravid..

Idag började jag som sagt blöda, men de va inte direkt färskt blod.. När vi skulle gå in till simningen me sonen så känner jag hur de rinner till, å när jag kommer till wc är halva trosan full me blod! :( sätter mig på wc å ser hur de droppar ner i wc stolen... Ja men de e klart att de va för bra för att va sant! Varför skulle jag få bli gravid två gånger å verkligen få två barn... Sitter där å känner sen hur en klump far ut.
Fiskar upp den för att kolla läget, men de ser bara ut som en "korv" av koagulerat blod, tjockt....

Efter att sonen å sambon simmat åker vi å köper nya trosor till mig å sen lämnar han av mig på Akuten... Snälla som dom va tig dom emot mig å jag berätta att jag haft ett utomkveds förut å att jag va rädd för de nu me då jag från början haft ont på vänster sida (höger äggledare for ju vid de förra utomkveds) fick lämna urin prov å blodprov, men oj så utdraget de va! Men dom va iaf snälla å tog min oro på allvar så jag skall inte klaga, å dom kallade även in en gynekolog...

De är inget utomkveds enligt gynekologen, men ett missfall... Så nu får jag väl bara vänta å hoppas på att kroppen kommer sköta detta naturligt.. (Med min tur kommer de inte göra de) men jag håller tummarna. På måndag skall jag boka in ett uppföljnings ultraljud..

Just nu känner jag mig mest tom... Knappt ledsen... De jag känner mest är: va de här vår sista chans? Vårt sista embryo dog ju, så vi har inga fler... Skulle vi ha råd att bekosta detta själva? Å vill jag gå igenom allt igen? Många frågor men så lite svar... Ovisshet... Hatar de!

Men de är slut iaf, de blir ingen december bebis... Bara att invänta en blödning på riktigt..

Blev lite irriterad på gynekologen som tyckte vi skulle testa bliv gravida själva. Hon babbla på å sa att du borde ha så goda chanser att bli gravid själv, herre Gud du e ju bara född 85!! Alltså jag hatar de där!! Jo, jag e född 85 men jag fick ju hjälp av en anledning att skaffa mitt första barn! Skulle mina problem bara ha försvunnit för att jag fått ett barn.. Nej fan, skit snack som jag inte vill höra på...

Nä nu skall jag göra mig klar för sängen, ska på fotokurs imorn å hoppas att jag inte får nån störtblödning där. Just nu blöder jag ingenting, de kommer bara lite blod när jag kissar å skall torka mig.. Inte annars...

Så godnatt alla kämpare.

Blod!!!

Ja vet inte va jag skall säga... Ja sa snällt till min mamma att jag inte ville prata me henne, inte just nu när vi förälder skaffa barn. För jag tror på att jag måste ha positiv energi för att de skall funka... Va gör hon? Jo hon bara mata på skit å anklagelser å vänder allt sen å skriver att jag e så otrevlig.. Igår va jag irriterad å arg men försökte att stänga allt ute. Jag ville inte att hennes negativa skit skulle få förstöra för mig...

Men imorse hade jag ont nere i tjejmagen.. Sa de till sambon när vi borsta tänderna... Fick lite mer ont å ville lägga mig ner men hade inte tid.. Gick på wc å visst, de kom blod :(
Fan! Hjärtat slog snabbt, lite ångestladdat att se de där blodet. De va bara lite. Men de känns som att de kommer att komma mera.. Har ju från början haft lite små ont på vänster sida å har några gånger funderat på utomkveds... Men de brukar ju inte visa sig fören runt vecka 6 å jag e 6+1 idag.... Får se hur resten av dagen ger sig...

De här va ju inte så kul...

Trött på Lutinus.

Är de nåt jag e trött på så är de Lutinus! De e lätt att stoppa dit de men de ska ju lixom ut igen! Å de känns ju som att man kissar på sig! Usch! Hatar den där känslan när man går å så bara kommer de!an har inte en chans att hålla emot. Usch.. Längtar tills jag får sluta me dom.

Till nåt annat då, relation... Relationen me min mor va nåt jag tog upp redan då ja väntade sonen.. Stängde henne ute ett tag men sen "vakna" hon till och ville va en del av allt.. Sen sonen föddes har hon hälsat på en gång!!!! En enda jävla gång.. Eller jo, hon kom till bb oxå... Min sambo fråga om hon kunde stanna å äta me mig så att han fick åka hem å jobba.. Hon sa ja!!! Innan middagen hade hon dragit, lämnat mig där ensam me bebis å nysnittad! Ok jag hade världens bästa omhändertagande från bb personalen. Men min sambo blev ju ledsen på henne som lämnat mig själv när han frågat pm hon kunde stanna.. Hur som helst..
Relationen är å har varit svajig de senaste 11åren! Å nu sist rann min bägare över! Hon skulle komma å fira sonens första år i livet... Ja frågade flera gånger om och när hon skulle komma å hur många dom skulle bli som kommer.
Men ja fick bara flyktiga svar å jag börja misstänka att hon inte skulle komma.. Jag har sagt åt henne att jag förstår om hon inte har råd! Men säg till I TID!!!!!! för hon kommer alltid i sista sekunden är säger nej, när man redan hunnit bygga upp en förhoppning om att hon ska komma... Samma blev de denna gång. De va sagt att hon skulle komma å stanna över helgen.. På fredag kväll meddelar hon via sms kl 17 att hon inte tänker komma... Inte alls över huvudtaget på hela helgen!

Alltså va är hennes jävla problem! Hon framstår sig själv som ett jävla helgon som vill allas bästa å bla bla hon bryr sig. Men hon visar de inte ett skit! Sen skylde hon sin sista skilsmässa på mig fast de va hon själv som hitta en annan! Nej fy fan!! En kvinna över 50år får väl stå för sina egna misstag! Men nej, skyll dom på sin enda dotter.. Usch, hemska människa. Sen vänder hon allt till att allt är mitt fel.. Så gör hon jämt! Men den här gången va de hon själv som sen typ sa att vi skulle bryta..

Helt ärligt tänkte jag: va skönt! Nu slipper jag bryta me henne igen. Å gör hon de själv kanske se hålls brutet.. För jag orkar inte bli låssas sams me henne igen... Hon har lixom inte ens bemödat sig att skicka ett grattis kort till sonen.. Ingenting!

Men så igår hörde hon av sig igen. Å jag vet inte hur jag skall ställa mig till de..hon ville ringa å prata. Men jag är inte redo för de. Va har vi mer att säga till varandra? Vi tycker å tänker så olika att de blir aldrig bra. Å jag tål inte hur hon vrider å vänder allt till att jag är en krävande å jobbig person. Jag ber henne aldrig att komma, men blir ledsen när jag hör att hon är i närheten för att hälsa på nån karl.. Men inte sitt eget barn... Å jag har sagt att jag tar om hon inte har råd. Men säg till i tid.. Men hon säger alltid i sista minuten!
Å nu vill jag bara koncentrera mig på att "baka" en bebis! Jag vill inte ha en massa negativt trams.. Å jag är en tänkare så hon gör mig stressad å jag får ont i magen.. Jag måste helt enkelt säga nej, att hon inte får ringa... Vi kommer inte komma fram till nåt ändå.. Bara bråka mer, eller låssas bli sams igen.. Men till vilken nytta?

Kan tiden....

Kan tiden gå snabbare! Jag är så otålig.. Jag vill ha 22:a April nu så att jag får göra mitt ultraljud...
Jag känner mig cool lugn men ändå nervös. För jag känner mig verkligen som vanligt! Alltså inte gravid.. Me sonen kände jag inte heller så mycket men då va jag fylld av kärlek å kände mig aldrig ensam, de va vi två å de kändes. Men jag känner inte så nu. De känns tomt... Men ingen mens har kommit brösten är svullna (men ej ömma) så jag vill titta nu!! Jag har nog inte vågat bli glad än. Jag känner mig likgiltig tills jag får se svart på vitt att de finns nåt där inne. Kanske de är som ett skydd.. Eller jag tror de är för att skydda mig själv, för att inte bli för ledsen om de skiter sig. Hmm...
Nå 13 dagar kvar... De går väl ganska snabbt...

Mitt jobb ringde förresten här om dagen å fråga om jag kunde komma å jobba natt... Jag hade inte ens ringt dit å sagt att jag kan tänka mig inhopp, men tydligen hade nån annan de.. Så nu har jag jobbat första natten sen hösten 2012! Men de fick bra. Jag fick gå bredvid, så jag slapp ansvaret. Så då kändes de bättre.. Fick lite mersmak på mer inhopp. Men jag skall ju ha nån som kan ha sonen då oxå.. Inte de lättaste när man inte har familj i närheten..
Å nu är min lilla prins förkyld oxå:( stackarn!

Blodprovet ja!

Jag glömde ju helt bort att berätta om blodprovet! Allt såg bra ut å jag hade bra värden, så de tyder ju på graviditet! :)

Jag fattar inte varför jag ändå känner mig osäker!? Kanske för att jag känner mig väldigt ogravid om man tar bort tröttheten.. Lite illamående till och från känner jag ju oxå å väldigt svälld i magen.

Jag har iaf fått en tid bokat för UL den 22/4 för att kolla hur de står till. De ville kliniken iaf. Tyvärr måste jag gå till den kärringen som först försökte neka mig detta försök! Vill ju inte alls gå till henne! Men hon va den enda lediga då när kliniken ville ha UL på mig så jag får väl ta henne då. Men ja gjorde klart att jag egentligen inte alla vill till henne då jag tycker hennes bemötande å uttalande är under all kritik! Synd att inte allt bandas in för då hade jag helt klart gjort en anmälan mot henne.

Men men... Nu skall jag ta å väcka sonen. Han har haft sovrutinerna lite på vils idag å jag har varit på begravning. Tungt, vackert å jätte sorgligt! Men men, ha en fin lördag kväll nu alla kämpare!

Tröttheten!

Jag hade nästan glömt bort hur otroligt trött man blir som nygravid! Minns ju de me sonen att jag va grymt trött å de e samma sak nu! Skulle kunna stå å somna. Skillnaden denna gång är ju att jag inte kan lägga mig å vila när jag vill eftersom att jag nu har en liten vilde.. Å han e bokstavligen en vilde! :)

Jag har ett tag känner att hormonerna jag tagit denna gång lite satt sig på humöret å jag har en kort stubin, å nu känns de inte bättre heller:/ vill ju inte att sonen skall behöva "lida" av min korta stubin.

Men idag är humöret verkligen inte de bästa! Sonen skrek som en galning på simningen idag, mest för att han inte fick som han ville. Å han skrek som en galning i omklädningsrummet oxå! Extremt jobbigt att höra på!! Mitt tålamod är just nu i botten å jag dör av trötthet! Nu tar vi striden om kvälls sovning! Han försöker sätta sig upp i vagnen å blir arg när man lägger ner han. Spänner vi fast honom så skriker han så att grannbyn hör! Nu vill jag bara att han skall somna så att jag själv kan få sova en halvtimme å ha lite ork att leka lite ikväll me honom.
Gäsp!

Gravid!?!

Hann inte få några provsar idag från blodprovet så får ringa imorn och få svaren...
Kan inte fatta... Gick de så här "lätt" att bli gravid igen?! Helt otroligt å jag är så otroligt tacksam! Men jag vågar ändå inte tro de fören jag fått mina blodprovs svar... Å är dom oxå bra, jag då får man hålla tummarna att de vill gå hela vägen å att vår son skall få bli storebror...
Haha vi kommer väl dom första 20 åren va lite "hatade" som såg till att blivande barnet blir ett december barn =)


Sitter just nu å försöker hålla nerverna i skick.. Sonen skiriker i sitt rum, å har gjort de i 35 minuter.. Han skall sova men verkar inte va på humör för det idag.. itne igår heller för den delen.. Finns inget värre å jobbigare än att lyssna på när han skriker å inte gå in... Men går vi in så vinner han ju å då får vi skrik alla kvällar som förut... Har redan varit in en gång och bäddat ner honom igen å satt på speldosan.. Men de hjälpte inte.. Fattar inte att han inte ger upp! Han har sånt humör!

Nå ja, nu skall jag hoppa i duschen å hoppas att han somnar under tiden.

Testdagen!

Morgonens hemma test visar: Gravid! :)

Nu iväg till sjukhuset å lämna blodprov för att se om de är tillräckligt starkt.. Vet inte varför jag tvivlar så.. De e ju positivt!

Jag har tjuvtestat!!

Jag har gjort de jag INTE skulle göra! Jag har tjuvtestat med ett billigt graviditets test! Jag har köpt ett Clear blue för några dagar sen som jag tänkte att jag skulle ta på måndag innan ja åker iväg å lämnar blodprov. Men idag kunde jag inte hålla mig från att testa då jag köpte hem ett pack me tre billiga test... Va lite sugen på vin till helgen ;)

Har haft en del symptom, men de e ju oxå biverkningar av medicinerna..

-illamående
-trötthet
-metallsmak
-svullna bröst
-menavärks liknande känsla
-ett lugn i kroppen
-lite häftigt humör mellan varven :/
Så testet gjorde jag idag vid 17 tiden... Å visst kan man ana två streck!!

Nu vågar jag inte tro på detta! Men de gör iaf så att jag inte tar nåt vin i helgen :) så får vi se va dom säger på måndag efter blodprovs tagningen...

En ängel är återkallad till himlen.

En av jordens alla vackraste änglar blev tillbaka kallad till himlen igår. Mitt hjärta blöder! Livet är så orättvist! en ung människa på 20år skall inte behöva dö i cancer!
Usch jag är så ledsen, hen va så underbar och godhjärtad. Den bästa av alla.. Med ett hjärta av guld! Vacker som bara den å ett leende som inte va av denna värd... Du kommer att va för evigt saknad fina du! Hade så önskat att just du hade sluppit gå igenom de här. Är glad att jag fick komma å hälsa på dig på sjukhuset för några månader sen.

Älskade vackra ängel, vi ses igen på andra sidan <3

En bra dag!

Ja idag har man blivit ett år äldre igen... Mitt andra år som mamma :) sonen gav mig en sovmorgon så de va härligt! Men senare på dagen när vi handlade va han e monster!!! Herre Gud va han vrålade! Helt hysteriskt.. Jag fattade ingenting, å inget jag gjorde blev ju bra.. Så de blev bra jobbigt efter en stund! I den sista butiken ja va i, alltså matvarubutiken fick jag sjunga för att han skulle va nöjd! Så där gick ja å skämdes lite samtidigt som jag me falsk stämma fick sjunga två av hans favorit sånger för att han skulle va tyst! Oj oj säger jag bara!

Idag öppnade sambon en paprika igen me dubbla "bon" i... Vet inte va jag skall kalla de... Men återigen ett tvilling tecken enligt min mening :) haha... Skulle verkligen inte. Vilja ha två små på en gång.. Vilket jobb!

Men ja känner mig ganska så ogravid! De känns på nåt vis tomt... Samtidigt som jag mår illa å har lite mens känningar, har oxå börjat drömma väldigt intensivt. Vill veta NU om de blivit nåt eller inte.! Jag e så otålig :) de va lättare att va borta, för då hade man annat att tänka på..
Men när man går hemma så vandrar tankarna lätt dit dom inte ska.. Nå 6 dagar kvar sen får vi veta om de blev en graviditet eller inte....

Lördag.... Nån känning?

Ja nu har de gått några dagar sen överföringen allt känns som vanligt så jag har "tvivlat" på att de blivit något... Men i två dagar nu har jag blivit illamående, riktigt illamående... Å idag fick jag en kraftig metall smak i munnen! Usch va de smakade... Försöker att inte tänka å känna efter, men visst tänker man väl lite ändå. Men med en liten i farten hinner man i ärlighetens namn inte tänka så mycket.. Men lite :)

Har iaf haft underbara dagar i Norrland å träffat lite släkt! Hade mer än gärna stannat lite till men min pappa måste hem å vi åkte ju tillsammans. Idag va vädret helt ljuvligt där! Så nu e sonen å jag på väg hem. Sambon vet inte att vi kommer hem om ca 2 1/2 timme, han tror att vi ska komma imorn kväll, så hoppas han blir glatt överraskad. Han längtar så efter sonen :) så hoppas han blir glad när han kommer hem från jobb inatt å "hittar" oss...

10 celligt

Ja då va de gjort! Nu va ett 10celligt embryo överfört. Höll på att kissa ner mig! Hade ju tid dit kl 13 å hade inte kissat sen kl 8, lite panik att ligga i den där gyn stolen me en blåsa stor som en fotboll :) de andra skulle dom odla vidare idag å om de såg bra ut så skulle dom frysa de på nytt imorn. Herre Gud, då är man ruvare igen då! Dags att släppa all nervositet å ta de lugnt bara! Så imorn tar jag sonen me mig å så åker vi till Norrland några dagar. Mycket resa för oss nu.. Ikväll går båten hem från Finland, så hinner bara hem å byta packning så drar vi vidare... 31/3 skall jag lämna blodprov å se om se tog sig denna gång eller om de kanske är så att vi får va nöjda me den fina son vi fått..

Ha en bra dag!

Gått på nålar...

Ja de är så de har känts hela måndagen! Så nervös å lite halft ångest laddat varje gång telefon ringt idag. Dom skulle ju ringa om dom inte klarade sig, så jag ville inte ha nåt samtal.... Fick heller inget samtal, så nu får vi hålla tummarna några timmar till att dom klarar sig tills vi kommer dit. Oj oj va spännande de är nu.. Sonen har vi me oss denna gång oxå, hade gärna lämnat honom hemma :) men nu blev de så här.. Så jag får väl gå själv in på återföringen om de blir en återföring...

Nej, håll tummarna nu är ni snälla! :)

Sammanträffande eller....

Alltså de e lite lustigt me vissa saker... Tänker tillbaka å läser tillbaka lite på vår IVF resa, å hittar en del likheter.. Första gången fick vi en remiss i december... De fick vi denna gång oxå. Vi hamnade till samma läkare båda gångerna. Förra gången va jag förkyld när jag gjorde mitt ET å idag vakna jag upp å känner att en förkylning är på gång, tror de bryter ut idag eller imorn!
Ja mådde bra förra gången trots hormoner, de gör jag även denna gång fast de är olika.. Förra gången använde jag Lutinus å fick väldigt ont av dom, å idag tog jag första Lutinus pillret å jag fick ganska direkt ont av de...

Ja bara en del likheter... Nervöst! Men imorn är de äntligen måndag å vi får förhoppningsvis inget samtal..... Håller tummarna... Har varit å träffat släkten på min pappas sida denna helg, å de är alltid lika kul. Vi är en sån fantastisk familj på den sidan me fin sammanhållning å vi skrattar jämt! Så glad att vi äntligen kunde ses alla igen för de va så läge sen..

Men nu ska jag kolla till mannen å sonen... Ha en fin kväll!

Nervös!

Jag börjar bli nervös nu! Inte nervös för behandlingen eller så... Bara nervös för hur embryona klarar att tinas upp eller ej!
Å jag är väl nervös då jag känner att om dom dör..... Då e de slut.! Hur och när kommer vi vidare då? Vart vänder man sig då? Hur dyrt är de att bekosta allt skälv? Kommer vi att göra de eller nöjer vi oss me de fina barn vi fick!? Ja frågorna är många, å jag blir inte klokare av att va nervös heller.. Ta en dag i taget va de! Bara att vänta å hoppas att dom inte ringer.... På måndag vill jag inte ha samtal från Finland!

Samtalet...

När klockan närmade sig 14.30 å jag inte fått nåt samtal så ringde jag själv till dom i Åbo. Dom hade telefontid mellan 13.30-14.30 så jag passa på innan den tog slut..
En jobbig sak är fortfarande språket!! De här va tredje personen ja prata me som gav mig ett tredje besked angående plåstrena jag använder!! Kvinnan jag prata me idag sa: ja du har väl satt dom varannan dag! Eh nej!!! Ni sa var tredje eller fjärde dag! Å de e svårt att få fram hur de skall göras rätt när kvinnan i andra änden drar en hel del finska ord i samtalet å jag inte kan nån finska alls!

Men men, nu blir de iaf så här: plåster byte måndag, torsdag och söndag denna vecka. Å på söndag skall jag börja me Lutinus (blä) på måndag försöker dom tina våra embryon å lever dom har vi tid för en överföring på tisdag!!!! Hoppas dom klarar av att tinas..!
Så idag har de ju varit strålande sol så jag slängde på mig träningskläder p tig hunden å barnvagnen me på en promenad, samt att jag joggade 2km. Nu behöver jag verkligen öka endorfinerna i kroppen! Satt på mitt favorit ställe å kollade ut över vattnet... Så skönt.. Imorn har jag begärt egentid så att jag får träna en stund ifred, ta en promenad för mig själv å sitta själv vid vattnet å samla kraft och energi! Så imorn får sambon ta sonen så får jag ladda allt va jag kan.. Längtar redan :) idag hade jag lämnat barnvagnen å sonen i när han sov å gick till David stället men babyvakten funkade inte helt bra på så långt avstånd bland all skog.. Så imorn vill ja va själv... Börjar bli nervöst nu!

9mm

Ja, de blev ett snabbt besök på gyn, men resultatet va bra. I Åbo ville dom att slemhinnan skulle va över 7mm å idag va den lite över 9mm. Så nu är de bara att vänta på samtal på när dom vill att vi åker till Finland...
Så nu behöver jag era tummar så att våra embryon går att tina utan att dom dör.

De som känns lite konstigt me ett FET är att man tydligen inte leta efter en ägglossning som jag trodde (klart jag är dåligt påläst) utan bara efter gynnsamma förhållanden som min läkare sa idag.. Så, kan de då inte bli så att jag kan "råka " bli gravid på egen hand då? Säg att de skulle bli en överföring på fredag.... Men min kropp har ägglossning på tisdag veckan efter.... Nä, ja ska inte krångla till de å fundera för mycket..

Nu skall ja ladda mentalt, stänga bort allt som tar energi.. Koncentrera mig på mig själv!
Å hålla tummarna att embryona klarar sig.

Mot gyn!

Då är man på väg till gyn för att kolla slemhinnan. Jag är nervös.. Fast varför vet ja knappt :) känns dock som att kroppen har gått lite för fort fram! Hinner inte förklara mer ingående just nu. Men de känns som att vi kommer få skjuta på de en månad... Vilket inte skulle göra nåt egentligen! Att födas i januari är mindre "taskigt" än december :)
Å ja skulle gärna ta en månad till på mig att förbereda mig psykiskt å fysiskt. Skulle gärna hinna gå mer mina sista 3 kilon..

Hinner inte skriva mer nu :)

Plåster 1....

Ja idag satte jag dit första plåstret.. De va nervöst! Dels skrämmer alla biverkningar mig, å ja hatar att läsa ordet cancer sida upp och sida ner! Bröstcancer, äggatocks cancers, slemhinnecancer å allt va de stod... När man läser de funderar man om de ens är värt att föröka skaffa ett till barn.. Risken för cancer verkar ju stor, å jag vill ju finnas i livet för den fina prins vi fått... Men nu kör vi iaf! Ignorerar cancer... Koncentrera sig på att göra detta försök fullt ut.. Å så får vi se vart de slutar.. Plåstret sitter nu på magen, å mitt halsband åkte på igen.. Min skyddsängel.. Me vårt förra barnförsök hade jag halsbandet på från den dag jag började me sprutorna, å tog inte av de en enda gång! Precis innan se blev snitt fick jag lov att ta bort halsbandet å jag va bussigt nervös när jag tog av de. Men de fick ju bra å vår son föddes å mådde bra... Så skyddsängeln får följa me på detta barnförsök oxå..

Sonen är nu ett år å vi har haft kalas i 2dagar.. Han har fått mycket fint, men tårta åt han inte! Han kräktes när han fick de i mun, å idag försökte vi me en annan men han bara spotta å fräste :) haha.. Ja de va de..

Men men, nu lockar sängen.. Vi hörs igen.

Ett tecken?!!!

Ja idag fyller vår älskade lilla son 1år!! Helt fantastiskt och jag e så lycklig över vårt lilla mirakel. Å dagen till ära så kom mensen! Är de ett tecken? :)

Var e mensen?

Ja men visst är de typiskt! Min kropp gör aldrig som den skall på beställning. De bästa är väl att de itne är brådska på det viset kasnke,., Men jag sluta med min medicin förra veckan å efetr det skulle mensen komma 3-7 dagar efter.. Är nu på dag 9 å ingen mens i sikte.. Just typiskt..

Nå tur att jag har fullt upp me andra tankar och sysslor.. Imorn fyller våran lilla prins 1år redan!!!!

De snabbaste året i mitt liv!

Stressen..

Nu har jag kommit till dag 6 av medicineringen. Än så länge är det ju bara medicin för att framkalla en mens, så de är väl inget som stör mig på det sätter... Funderar en del kring hur jag kommer reagera med hormonplåster. Vid vårt förra å alltså vårt första IVF försök så kände jag mig väldigt skonad mot alla biverkningar. Jag blev inget humör monster eller extra ledsen.. Utan på nåt sätt såkändes det som att de där va precis va min kropp behövde... Men jag tränade mcyket, gick hos psykolog och prata så jag kände mig på rätt spår hela tiden. Inför detta kan jag känna mig lite vilsen. Jag skulle gärna gå å prata med någon igen. Men de är ju jätte dyrt, å de är pengar jag just nu inte har. Förra gången betalade jag 1400kr för ett samtal på knappt 60 minuter... Å då gick jag alltså ca 2gånger i månaden.. Men de är skönt att få prata med en utomstående, för jag har ingen släkt nära som ajg kan prata med.. Jag har visserligen vänner, men ibland behöver man en utomstående... Kompisar vill ju gärna heja på än, å säga att allt e bra fast de ibland behövs en verklighets koll. Typ hur gör jag om det här inte kommer funka? hur går jag vidare? försöker vi en gång till eller stoppar vi? Praktiskt hur funkar allt.. Ja sånt....

Jag funderar oxå mycket kring hur jag skulle ta ett nederlag.. De gick ju som sagt över förväntan förra gången och jag blev gravid direkt å fick ett levande barn.. Hur kommer jag att reagera om de blir minus? jag vet att man inte skall tänka allt för mycket, men jag har gärna en plan. Jag ser gärna att jag har gått igenom alla scenarion i huvudet som kan hända, hur jag ska reagera, va jag skall göra... Å hur skulle de kännas att utsätta kroppen för en massa hormoner å så kanske de inte ens skulle gå att tina upp våra embryon?! Slås fötterna undan då? jag tror att jag skulle känna ett annat lugn om jag visste att sjukvården bakom mig och att jag skulle få använda alla försök man egentligen skall ha rätt till... De grämer mig att jag just nu bara har ett FET förösk "godkänt". de gör mig galet stressad...  Stressen gör mig inte gott..... Jag vill få bort den.. Men förra gången gick jag in med inställningen att jag la ALLT i deras händer.. Jag litade helt och fullt på personalen på Tyks. Jag hade tron om att jag någongång skulle få barn.. Å skulle de inte funka på första förösket så kommer det att funka nån gång.. Jag hade sommaren framför mig å tänkte att funkar det inte nu så göra vi nytt förösk efter sommaren.. Jag lever å har roligt under tiden, jag hade en resa bokad med min syster så jag hade nåt att se fram emot.. Å så visste jag ju att jag hade rätt till flera förösk...

Denna gång har jag bara detta försök, jag vet inte hur framtiden ser ut, jag har inget kul bokat att se fram emot, det e ju alltid lättare att tänka possitvt om man har roliga saker att se fram emot, nåt som lyser upp om de blir mörkt..

Jag säger att jag skall föröska sluta stressa upp mig, men de är verkligen inte de lättaste när man 'r en tänkare, en som ältar de mesta 1000 gånger.... Men jag har iaf bokat upp mig på ett yoga pass... Se om jag kan finna en inre ro å lugna nerverna lite... Ingen vill ju flytta in i en stressad kropp.. Eller hur...  Jag måste få bort alla negativa tankar!

Nej nu skall jag gå å lägga mig,... L har äntligen somnat, han e förkyld igen. Han hann bara va frisk några dagar så blev han sjuk igen. Undrar om han har ont i öronen? han har börjat ta sig mer åt öronen samt att de va svårt att lägga han ikväll å de va verkligen ett ledset gråt...

Ska njuta ikväll när jag lägger mig av att lyssna till hans små å lätta andetag. Han skall snart flytta till eget rum.. Än en gång skall man testa att klippa navelsträngen =) Men dom här sista dagarna skall jag njuta av hans närvaro i vårt rum <3 vår fina underbara lilla kille <3

Tack!

Tack så jätte mycket för hjälpen att flytta bloggen. De gick inte alls när jag skulle logga in, för den började begära info som jag inte hade eller kunde hitta på sidan.. Men tack iaf..

Idag körde karusellen igång på riktigt. De är nervöst! Mest för att känner en press att de är vårt just nu sista förösk fast jag borde ha rätt till flera.. Men jag skall försöka lägga det åt sidan... KÄnns som att jag skulle vilja stänga in mig själv den närmsta månaden... Va själv bara... Träna, må toppen bra fysiskt och psykist. Jag tror att de är jätte viktigt!
Äter ju lchf nu för att föröska gå ner dom sista kilona från förra graviditeten. -3kg på 3 veckor är helt ok..
I november satte jag ett mål att bli av med mina 10 kg som va kvar efter gravditeten å dom skulle bort till 1:a mars... halkade lite efter men kasnke jag kan hinna iaf. Har 4,4kg kvar att gå ner av dom 10.
Gick ju upp 24 kg... huj =) skulle inte vilja gå upp så mycket igen..
Men de är ju för en god sak å jag fick ju världens finaste prins..


Men idag började jag iaf med medicin.. Skall äta Terolut i 10 dagar för att starta en mens. Å efetr det skall jag ringa till ivf sköterskan som ger instruktioner om vilken dag jag skall börja med hormonplåstret och gulkroppshormonet..

Men denna gång har jag fått recept på Crinone, å förra gången hade jag Lutinus... Är det nån ute i ivf världen som vet skillanden? Prismässigt är det stor skillnad och Crinone är mycket dyrare än Lutinus.

Å hur lätt att de att få dit gel så att de stannar inne i musen? Lutinus av ju en torr tablett så den hölls ju där... Usch, ogillar att stoppa upp grejer där. Men de e väl bara till att bita ihop..

Nu Kör vi!!

Då kör vi...!!

Blir två inlägg på rad nu, men de e för att  de tog sån tid (lathet) att skriva ner hur de hade gått med de där me betalning..

I tisdags hade vi iaf vår bokade tid till TYKS för att diskutera att FET borde de väl heta. Vi har ju två frysta embryon kvar.. Jag va jätte nervös när jag satt där i de gröna väntrummet.. (Hemska färger!!)
Jag har varit inställd på att detta skall ta lite tid, alltså att de skall ta lite tid innan vi kan göra en återföring (heter de så?)

När vi fick komma in å prata, va de samma läkare och hennes Assisten kanske man kan säga som vi hade första gången vi va dit. Hon frågade va som hänt sen sist vi såg å jag berättade att vi fick en son å att han i tisdags (samma dag) blev 11 månader! (han sov förresten borta första natten när vi skulle på de där samtalet, vår stora kille)
Hon fråagde upp hur min graviditet va å hur de av att föda fram en sån stor gosse (4330g) Men han kom ju me snitt till slut, så de va lugnt...

Vi pratar fram å tillbaka å hon gör en snabb gynundersökning, min mens hade börjat dagen innan men tack och lov inte helt tagit fart1 För efter att jag fått barn har jag en fruktansvärd mens! Herre gud va jag blöder! Men iaf hon såg att slemhinnan va jätte tjock å hon undrade om hela verkligen skulle komma ut å hon undra om jag hade ordentlig mens just nu.. emn de hade jag ju inte så jag visste ju att den skulle starta som en flod vilken sekund som helst....

Hur som helst så när hon va klar fick sambon komma in igen å hon frågade när vi ville starta detta...
Ehhh =) jag vet inte sa jag.. Fortfarande inställd på att de skulle ta några månader...

Men läkaren säger då, ok du börjar med Terolut om 14 dagar, eftersom att du inte har regelbunden mens. När mensen kommer ringer du hit så får du instruktioner på nytt när du skall börja med nästa medicin som kommer vara ett hormonplåster om jag förstod de rätt.. Estradot och även Crinone..

Sen gör du ett ultraljud på dag 11 (när nu det är) å då betsämmer vi vilken dag ni skall hit... Ingen garanti att de går att tina våra embryon men de visste jag ju....

Men shit!!! Nu e de ju jätte NÄRA!! De här trodde jag inte.... Nu blev jag ju jätte nervös...

Vi diskuterade även de mitt sjukhus bråkat om med betalning.. Hon blev märkbart irriterad ¨undra va dom höll på me.. Så sa hon att de heter ju att man har rätt till 3 försök.. Å de ni skall göra nu räknas egentligen till försök nummer ETT eftersom att de är ett resultat av vårt första förösk som man forstätter på.. Så hon tyckte inte de va rätt att jag varit tvungen att "strida" om de...

SÅ jag borde ringa mitt sjukhus igen å fråga va fan dom håller på med... Men just nu måstejag väl koncentrera mig på att må bra.. Vet inte om jag känner mig helt redo för detta.. men nu måste jag ju det!! Så nu gäller postivta tankar.. Gå ner lite till i vikt.. Har 5 kg kvar tills jag e på samma startvikt som innan första graviditeten.. Gick upp 24kg!

Inför vårt första IVF försök hade jag  ju gjort allt för att va i så bra skicksom möjlig för att öka alla mina chanser till ett barn.... Å jag kände mig verkligen på topp.. De gör jag inte nu, men har ju några veckor på mig ännu =)

Nej nu är klockan massor å jag borde sova,.. Sonen vaknar så olika att man vet inte hur länge man får sova.. I förrågr va han uppe kl 5!!! å imorse vakna han kl 8. Så de e lite skillnad.. emn för de mesta sover han ganska bra...

Finns de nån som kan flytta min blogg till "Syskon försök" jag kommer inte in å kan inte flytta min blogg...

Tack och godnatt

Fortsättning på ivf resan....

Ok jag skulle ju fortsätt att berätta om va som hände med gyn läkaren och betalning....

Jag va till läkare en dag för att kolla upp min mage eftersom att jag hade haft så himla mycket problem när jag väntade min son, passade då på att fråga min läkare vem de egentligen va jag skule prata med för att inte hamna vilse i systemet... Hon tycktge att jag skulle ta kontakt med läkaren som är chef för gyn...

Gjorde ett försök å ringde gyn å då va de min kontaktperson som svarade.. Hon kollade i min journal å såg att dr A hade skrivit att jag skulle kontakta chefsläkaren för sjukhust å inte för gyn... Skit då...
Sen sa hon att de va ju synd att de blev så här... Å de värsta är att måste du gå pribvat kan de hända att du inte ens får använda dig av de embryon du har i Åbo.... VA?!??! Som att de inte skulle va skit nog om jag måste betala de själv så kanske jag inte ens får tillbaka de som är mitt... Fuck fuck fuck..

Börjar då föröska få tag på chefläkaren... Inte de lättaste att få tag på den kvinnan..  men till slut så lyckades jag!!

Hon va trevlig och saklig att prata med.. Jag bärjade gråta när jag berätta va Dr. A hade sagt till mig.. De där med att om jag ansåg mig ha rätten att få ett till barn betalt när jag redan fått ett...  JAg tycker verkligen inte att mans äger så.. Bad om ursäkt för mina tårar men sa att de va käsnligt...

Sen säger chefsläkaren att de vore ju dumt om jag inte får använda mina egna embryon som vi har å hon frågade hur många förösk vi gjort.. HOn sa först att de inte va hon som bestämde men jag sa att Dr.A hgade sagt att de låg på hennes bord.. Hon ba: jaha gick de så långt,....
Ja och vi har som sagt bara gjort ett försök, och de embryon vi har kvar är ju ett resultat av försök nummer ett så jag tycker att jag borde ha rätt till de..

Men du sa hon jag skall kolla upp allt de här å så ringer jag tillbaka till dig..

Trodde att de skulle ta lång tid innan hon gjorde de eftersom att hon verkade va en upptagen kvinna...

Men de tog bara två timmar så ringde telefon.. Sjukhuset såg jag på nummret...
Svarar å de är då Dr.A som ringer...

Hon meddelar lite "surt" att hon nu har suttit i möte med chefsläakren och chefsläkaren för gyn, å de hon hade sagt till mig fanns de ju inget belsut på.. Så därför kommer dom att betala de här.. Men hon gör klart för mig att i Januari blir det nya regler så dom betalar nu detta å sen inget mer....
(jävla skit kärring)

Men jag blev glad och lättad över det å insåg vilken jäkla tur jag hade som i "misstag" hörde av mig till Tyks å Åbo bara för att berätta att jag fått barn.. hade jag inte gjortde hade jag ju stått här nu i januari å försökt få till de men skulle då inte fått de enligt mitt sjukhus...

Kanske de finns en mening med allt ändå...


Å lite roligt att tänka tillbaka...

December 2011 blev min första remiss äntligen iväg skickad.. äntligen skulle jag få testa ett alternativt sätt att bli gravid.. Å vilket lyckat reslutat, vi fick en son på vårt första IVF försök.. Jag kunde inte va lyckligare.

Å nu blev alltså vår andra "remiss" skickad i december den oxå!

Nu kör vi!

Startskottet har gått!

Ja vad har hänt sen sist jag skrev...? Blev en väldig berg och dal bana! höll på att gå sönder och stressa ihjäl mig..

För de första så ringde inte min läkare den dag hon skulle ringa, så min kontakt person på gyn ringde upp och meddelade att läkaren hade fått förhinder och att hon skule ringa mig veckan efter.. Ok tänkte jag, de får gå bra..

Men jag bestämde mig 5 dagar för att föröska få tag i  en ivf skötare på tyks bara för att berätta att vårt första IVF förösk hade lyckats (9 månader för sent, men ändå) jag visste imte om man skulle meddela om man fått barn eller inte.. Så jag ringde dit för att fråga å en snäll kvinna tog mina uppgifter (då dom kopplade mig fel) så sa hon att en ivf skötare skulle ringa upp mig..
Dagen efter ringer en sköterska och gratulerar så klart till barnet å undrar va de blev för kön å sånt.. Sen frågade hon om vi ville prata syskon försök.. Så ja sa att ja, men jag har tid till mitt sjukhus i januari men telefontid imorn å att jag skulle försöka få en remiss till er på Tyks.
Då meddelade den snälla sköteren i telefon att det inte alls var nödvändigt utan hon bakade in en tid till oss den 8.e januari!!! (shit va snabbt!) å så sa hon att dom skickar en betalningsförbindelse till mitt sjukhus bara...
Vilken lycka! va lätt de gick!! =)

Trodde jag!!!!!

Degen efter ringer gynläkaren som jag  väntat på å helt kallt säger att hon inte kan få till en tidigare gynundersökning utan att jag får vänta till Januari.. Ok, fine då får jag väl vänta.. Men ändå mata hon på å sa att dom var underbemannade å typ mana mig att inte ens gå tilkl akuten om jag fick ondare för då måste du ju ha nån som kan göra ett riktigt ultraljud.. Fuck you kärring... Men ok...

Så sa ja att ok, vi får väl se då å hoppas att värken iu äggstockarna håller sig lugnt (tror de sitter i äggstockarna)

Sen börjar hon: å  så ser jag att du vill diskutera en remiss till Åbo, å de kan jag meddela att de inte blir...

Jag: eh jaha fast nu skulle ju du ha ringt mig förra veckan så jag ringde till åbo bara för att bekräfta att jag fått ett barn å där meddelade dom att  jag inte behöver en remiss från er utan att dom bara skickar en betalningsförbindelse till er (vi har använt 1 förösk av 3)

Hon: jaha men då nekar vi den.

Jag. Va?!?! varför de?

Hon: Ja men du har ju fått ett barn!!! Anser du dig ha rätten att få ett till betalt?

Min tanke: säger hon verkligen detta till mig på riktigt?

Jag: meeeeeen!!! ja de anser jag.. Å va fan skall jag göra nu då?? hon har ju redan gett mig en tid å sagt att hon skickar iväg betalnings grejen till er...

Hon: ja men då nekar vi bara den, så får du betala detta själv.. Vi har sparkrav på oss.. Å du har ju faktiskt fått ett barn så då tycker inte vi att vi skall betala för ett till...

Jag: Men är detta ett beslut? å om när har detta bestämts? jag menar borde inte dom i Åbo veta detta?

Hon: ja vi gynläkare har diskuterat detta å betsämt att de är så här.. Att har man fått ett barn så får man bekosta ett andra själv...

Jag: ja de här tar jag inte.. Ve, bestämmer verkligen över detta?  jag vill höra ett riktigt beslut..

Efter många om och men fick jag namn till en chefs läkare som jag kunde ta kontakt med... Å ja lita på att jag skall göra det!

Jag kommer att skriva fortsättnigen i ett annat inlägg så att detta inte blir allt för långt..

Men jag fattar inte hur en läkare har mage att säga så som hon sa,... De klingar fortfarande i mina öron...

Du har fått ett barn!! Anser du att du har rätt att få ett till betalt....

Som att de inte redan är en sorg att man inte kan få barn på egen hand.. Så skall man få de uppkört i ansiktet oxå... Nej fy fan för hennes bemötande..

Hade varit en sak om hon lagt fram de typ så här: Tyvärr är jag ledsen att meddela att vi har beslut om sparkrav, så vi kan i detta läge inte bevilja detta.

Då hade jag kanske kunna ta de...'
Men att slänga fram att jag fått ett barn å typ ska va glad för de... nej aldrig i livet.. Så får man inte göra..
Usch....

En liten rullning....

Ok, idag ringde jag ett samtal som börjar sätta bollen i rullning igen.. Blandade känslor för de. Skulle vilja göra en gyn undersökning och få en ny remiss till Åbo, där vi då har två frysta befruktade ägg.. Men dom hade inga tider fören mitten på januari:/ jag som skulle vilja ha iväg remissen nu i december!
Men efter att jag pratat klart och lagt på så tog de kanske 20minuter så ringde dom upp å tyckte att jag skulle ha en telefon tid nu på torsdag till den läkaren hon borde in mig hos i januari. Så sa honnett ifall de behövs så kan ju i så fall hon skynda på allt å kanske se till att jag blir undersökt tidigare än januari.. Så på torsdag skall jag tjata om att få en tid i december å får jag inte de vill jag iaf att hon skickar iväg en remiss i december! Sist dom skickade i december fick jag ju komma till Åbo i mars.. Så de tar ju ändå några månader...
Så nu får vi se va som händer.... :)

Idag tog förresten våran son sina första egna steg!!! Han är nu 8månader och 28 dagar... Han e så snabb.. På torsdag blir han 9månader! Tiden har gått så otroligt fort! Och nu är de så himla roligt att va med honom..

Vi startar om då.....

Ja nu kan man säga att resan för ett till barn startar på ett sätt... Eller nu börjar resan att göra kroppen i gott skick igen ifall de är så att vi vill ha en till bebis..
jag har 10,6kg att gå ner ännu till ursprunglig startvikt från första graviditeten.. Å nu har jag gjort upp en plan, ett delmål och ett mål..

Första delmålet är att jag har till nyår på mig att gå ner 5kg... Borde inte va helt omöjligt om jag börjar äta mer rätt och motionera... Inte banta vill jag påpeka!!
Jag hade gjort allt jag kunde inför förra ivf behandlingen för att göra min kropp så redo som den kunde bli... Å de måste jag göra nu oxå..

Jag tror att vi kommer att försöka oss på ett syskon försök, men vi är nog båda på samma spår att vi kan försöka nån gång, men vi är inte "villiga" att testa hur länge som helst.. Kroppen tar en massa stryk av behandlingarna och nu har vi faktiskt fått en fantastiskt fin och frisk son och är mer än "nöjd" med honom. Visst vill jag att han skall få ett syskon.. Men får han inte de så är det inte hela världen.

Jag hade ju hoppats att min mens kanske skulle ha velat bli normal efter en graviditet men de har den inte blivit, så att bli gravida spontant är nåt jag inte tror på.  Men just nu minskar ju dagarna mellan menserna och de är possitivt! första gången hade jag 55 dagar emellan, andra gången hade jag 48 dagar emellan och nu denna gång hade jag 36 dagar emellan.... Så vi får väl se va som händer med den..

Jag har ju valt att inte ha något preventivmedel nu efter att vår son föddes... Varför trycka i sig en massa skit hela tiden.. Nu får kroppen en chans att "leva sitt eget liv"

Hur som helst så jag nu då bestämt mig för att ta tag i mig och gå ner i vikt ifall de är så att vi förösker igen när lill grabben blivit ett år.

Jag har gjort upp en plan med en väninna.. Så detta är nåt vi gör tillsammans! Varje fredag morgon skall vi ha vägning och mmsa bild åt varandra.. stötta och peppa å kämpa tillsammans...
Så förste delmålet är som sagt va till nyår -5kg för mig,.... Blir toppen när vi är två som kämpar... Man blir lite mer motiverad då.. Man vill ju inte va dålig å inte gå ner nåt...

Så nu börjar resan för att göra kroppen i gott skick för ett eventuellt syskon försök, eller för att helt enklet bli snygg och stark igen =)

Om några dagar....

Blir inte allt för mycket skrivande här just nu..
 Men om några dagar blir vårt lilla hjärta 6 månader!!! Att han snart funnits med oss i ett halvår känns ju helt overkligt..
Våran lilla kille har blivit så stor..
Vi har en bestämt pojke som är super vild.. Lugn och ro kan vi glömma =)
Nätterna har varit bra, men har på senare tid blivit sämre.. Han sover nog hyffsat bra men när han vaknar för att äta är han oftast vaken i 1 1/2 - 2 timmar innan han somnar om.. Å de är lite tungt.. De kändes helt ok när han va liten att han vaknade flera gånger för att äta, men då somnade han ju nästan direkt han fått mat... Men att behöva va vaken flera timmar varje natt är ganska påfrestande.. De e ju inte så att han ligger vaken och  är tyst...
Jag har ofta vår lilla son "ensam". Mannen jobbar en hel del och har lite idrott till de och lite andra projekt som tar en massa tid...
Allt e ju inte rosenrött hela tiden.. Jag älskar att va med min son men just nu börjar jag bli liiiiite trött.. Dåligt med sömn plus att jag har han hela dygnen igenom, de tar på och jag skulle behöva få va lite själv en stund för att fungera som en bra mamma....

På tal om mamma å har inte min mamma varit här än.. Jagkände mig väldigt besviken och arg först.. men just nu känns de som att jag skiter i vilket... Hon kom ju när han föddes, sen kom hon en snabbis på dopet.. Sen dess har hon inte kommit hit... Fattar inte varför hon inte vill träffa oss eller han.. Jag har nästan helt stängt av mina känslor för henne och henne beteende just nu.. De får bli hennes förlust om inte hon vill ha nån kontakt eller lära känna vår fina pojke...

Har tänkt på det många gånger, de e ju en himla omställning att bli förälder och de är väldigt tungt emellanåt.. de hade kunnayt va skönt om hon hade kunnat komma å fungerat som ett stöd, hjälpt mig laga mat eller nåt sånt.. men inget... Min bästa vän va här en dag... Å medans jag matade vår son började hon städa upp i mitt kök... Alltså de kändes hemskt att sitta, samtidigt som de va guld värt att få lite hjälp!!!

Jag har sagt till min mamma rakt ut tusen gånger hur jag känner men de går fan inte in.. Och nu skriver hon ofta som att inget har hänt på tex facebook, att hon saknar mig och honom så mycket.. Men jag blir nästan bara förbannad när hon skriver så för jag tar de som bull shit! om man saknar nån ser man väl till att ses.. Jag har åkt hem till henne två gånger för att hon skall få träffa min son.. men jag tänker inte åka dit fler gånger.. Jag skall inte behöva jaga henne... Som sagt de får bli på hennes förlust...

Nej nu skall jag gå å sova.. är så trött nu.. får se om jag kan få lite egen tid imorn eller så.. DÅ skall jag cykla i fred tror jag =) Hörlurar, hög musik och vinden i håret... Löövly.... =)

Kul föresten att så mångahar blviit gravida här! Grattis till er alla som väntar smått och lycko spark till alla er som kämpar..
Godnatt