Kan tiden....

Kan tiden gå snabbare! Jag är så otålig.. Jag vill ha 22:a April nu så att jag får göra mitt ultraljud...
Jag känner mig cool lugn men ändå nervös. För jag känner mig verkligen som vanligt! Alltså inte gravid.. Me sonen kände jag inte heller så mycket men då va jag fylld av kärlek å kände mig aldrig ensam, de va vi två å de kändes. Men jag känner inte så nu. De känns tomt... Men ingen mens har kommit brösten är svullna (men ej ömma) så jag vill titta nu!! Jag har nog inte vågat bli glad än. Jag känner mig likgiltig tills jag får se svart på vitt att de finns nåt där inne. Kanske de är som ett skydd.. Eller jag tror de är för att skydda mig själv, för att inte bli för ledsen om de skiter sig. Hmm...
Nå 13 dagar kvar... De går väl ganska snabbt...

Mitt jobb ringde förresten här om dagen å fråga om jag kunde komma å jobba natt... Jag hade inte ens ringt dit å sagt att jag kan tänka mig inhopp, men tydligen hade nån annan de.. Så nu har jag jobbat första natten sen hösten 2012! Men de fick bra. Jag fick gå bredvid, så jag slapp ansvaret. Så då kändes de bättre.. Fick lite mersmak på mer inhopp. Men jag skall ju ha nån som kan ha sonen då oxå.. Inte de lättaste när man inte har familj i närheten..
Å nu är min lilla prins förkyld oxå:( stackarn!