Jag är i chock!

Igår kom tårarna! Mitt i allt å dom bara rann... Undrade lite vart mina tårar hade tagit vägen.. De va skönt att släppa lite på trycket..
Har mått väldigt upp och ner dom senaste dagarna. Blöder varje gång jag går på toa.. Har mått väldigt illa!! Ont till och från..

Men idag hade jag tid till gyn för att kolla upp om kroppen klarat av detta själv eller om den skulle behöva hjälp, ja misstänkte att jag skulle behöva hjälp.

När jag kommer till gyn får jag prata me min kontakt person, å hon ger mig en kram! Så börjar jag gråta igen. Vi pratar en stund om de jag upplever som mest jobbigt, vilket är situationen om detta va vårt första å sista försök?! Jag vill så klart ha ett till försök betalt.. Vi pratar en hel del å hon är snäll å berättar en del saker jag kan ha nytta av vid en "strid" för de jag vill..

Blir inkallad till läkaren till sist. Han frågar hur jag mår å ja säger upp och ner. Försöker hålla mig från att gråta.. Han ber mig ta av mig så att han kan undersöka. Ligger där å berättar om hur ont jag hade natten till söndag å den explosion av blod som kom... Så hör ja han sen mumla på när han undersöker.. Jaha de har växt säger han... Mummel mummel.... Kolla här... Å jag ser att hinnsäcken (säger man så) är kvar! Fan tänkte jag, nu måste jag ju få hjälp att få bort de där, å min pappa å styvmamma å lillasyster kommer ju imorn å skall stanna några dagar.. Han tar ut ultraljuds staven å jag frågar: Kan du se när de har stannat av? Läkaren säger så: va menar du? Nu förstår jag inte.. Jag säger då: ja alltså när "dog" de? Då säger läkaren: men den lever ju!!!!!! Ja sa ju till sig att den växt sen i lördags!

Alltså säg vadå? Jag är i chock!? Lever den?! Han visade me UL igen å visst ser man att nåt lever...

Men fy va arg jag är nu på den där jäkla läkaren jag hade i lördags som jag då oxå hade när jag fick mitt utomkveds 2011... Hon sa ju i lördags att de hon såg va så litet att de inte ens motsvarade de veckor jag va i!!! Å så avslutade hon alla mina mediciner på stört!
Hon har alltså gjort bort sig igen! Fy fan!

Men ja vågar inte tro för mycket nu.. Blöder ju fortfarande, å han kunde inte förstå varför jag blöder.. De kan va början till ett missfall sa han, men den hade ju ändå växt sen i lördags, eller så var de så att de va en tvilling å att de blev missfall på tvillingen...

Ja herre Gud, dagen tog en oväntad vändning... Men vet inte om jag vågar berätta detta för nån nu.. Väntar nog lite.. Skall på nytt UL på lördag..

Snälla sluta blöda nu! Å låt vår lilla kämpe få leva vidare!!