Trött på Lutinus.

Är de nåt jag e trött på så är de Lutinus! De e lätt att stoppa dit de men de ska ju lixom ut igen! Å de känns ju som att man kissar på sig! Usch! Hatar den där känslan när man går å så bara kommer de!an har inte en chans att hålla emot. Usch.. Längtar tills jag får sluta me dom.

Till nåt annat då, relation... Relationen me min mor va nåt jag tog upp redan då ja väntade sonen.. Stängde henne ute ett tag men sen "vakna" hon till och ville va en del av allt.. Sen sonen föddes har hon hälsat på en gång!!!! En enda jävla gång.. Eller jo, hon kom till bb oxå... Min sambo fråga om hon kunde stanna å äta me mig så att han fick åka hem å jobba.. Hon sa ja!!! Innan middagen hade hon dragit, lämnat mig där ensam me bebis å nysnittad! Ok jag hade världens bästa omhändertagande från bb personalen. Men min sambo blev ju ledsen på henne som lämnat mig själv när han frågat pm hon kunde stanna.. Hur som helst..
Relationen är å har varit svajig de senaste 11åren! Å nu sist rann min bägare över! Hon skulle komma å fira sonens första år i livet... Ja frågade flera gånger om och när hon skulle komma å hur många dom skulle bli som kommer.
Men ja fick bara flyktiga svar å jag börja misstänka att hon inte skulle komma.. Jag har sagt åt henne att jag förstår om hon inte har råd! Men säg till I TID!!!!!! för hon kommer alltid i sista sekunden är säger nej, när man redan hunnit bygga upp en förhoppning om att hon ska komma... Samma blev de denna gång. De va sagt att hon skulle komma å stanna över helgen.. På fredag kväll meddelar hon via sms kl 17 att hon inte tänker komma... Inte alls över huvudtaget på hela helgen!

Alltså va är hennes jävla problem! Hon framstår sig själv som ett jävla helgon som vill allas bästa å bla bla hon bryr sig. Men hon visar de inte ett skit! Sen skylde hon sin sista skilsmässa på mig fast de va hon själv som hitta en annan! Nej fy fan!! En kvinna över 50år får väl stå för sina egna misstag! Men nej, skyll dom på sin enda dotter.. Usch, hemska människa. Sen vänder hon allt till att allt är mitt fel.. Så gör hon jämt! Men den här gången va de hon själv som sen typ sa att vi skulle bryta..

Helt ärligt tänkte jag: va skönt! Nu slipper jag bryta me henne igen. Å gör hon de själv kanske se hålls brutet.. För jag orkar inte bli låssas sams me henne igen... Hon har lixom inte ens bemödat sig att skicka ett grattis kort till sonen.. Ingenting!

Men så igår hörde hon av sig igen. Å jag vet inte hur jag skall ställa mig till de..hon ville ringa å prata. Men jag är inte redo för de. Va har vi mer att säga till varandra? Vi tycker å tänker så olika att de blir aldrig bra. Å jag tål inte hur hon vrider å vänder allt till att jag är en krävande å jobbig person. Jag ber henne aldrig att komma, men blir ledsen när jag hör att hon är i närheten för att hälsa på nån karl.. Men inte sitt eget barn... Å jag har sagt att jag tar om hon inte har råd. Men säg till i tid.. Men hon säger alltid i sista minuten!
Å nu vill jag bara koncentrera mig på att "baka" en bebis! Jag vill inte ha en massa negativt trams.. Å jag är en tänkare så hon gör mig stressad å jag får ont i magen.. Jag måste helt enkelt säga nej, att hon inte får ringa... Vi kommer inte komma fram till nåt ändå.. Bara bråka mer, eller låssas bli sams igen.. Men till vilken nytta?