Ja då va datumet här som man haft som "mål" sen 9 månader tillbaka.. 25 februari 2013, Bf dagen...
Idag hade vi tid till gyn för att kolla bebis..
Vi hade en annan läkare denna gång än den vi brukar ha, men de gjorde inget.. Hon kollade länge med ultraljud och verkade ha lite svårt att mäta hur stir vår "lilla" verkligen va... De kunde skilja med flera 100g på mätningarna... Men till slut efter mycket om och men så satte hon en uppskattad vikt på 4,4kg! STOP NU UNGE =)
Men hon verkade själv osäker på om hennes mätning va rätt, för som de då såg ut idag hade bebisen växt och ökat i vikt med 25% på bara 4 veckor.. Å de tyckte hon lät mycket..
Hur som helst så ligger bebis åt de större hållet och vi diskuterade hur vi skulle göra.. Hon va för att ge de lite hjälp på traven och fråga hur jag kände.. Och jag är nog för hjälp på traven jag med.. Vill inte att den blir så stor att de tills ut blir kompilikationer.. För denna lilla har vi väntat på såååå länge så jag vill inte att nåt går fel.
Hon gjorde en vaginal undersökning men pratade väldigt mycket med läkar ord som man själv inte fattar... Men de va nåt med att hon kunde öppna de till 2 cm och livmoerdtappen va kasnke 1,5cm nu.. Så hon gjorde en hinnsvepning på mig. De va inte alls så farligt som hon la fram de.. Skulle inte säga att de gjorde ont, kanske mer obekvämt.
När hon hade gjort de gick vi tillbaka till hennes rum och min sambo kom med (han vale att gå ut under gyn undersökningen, vilket inte gör mig nåt) =)
Väl inne på hennes kontor så blir det bestämt att om de inte kommer igång nu av sig själv med hjälp av den här svepningen hon gjorde så blir de igångsättning på onsdag morgon.
Så händer inget innan dess skall jag infinna mkig på bb på onsdag kl 8 på morgonen...
HJÄLP va nära de blev nu=) Innan veckan är slut borde vi ha fått träffa vår lilla bebis... Helt plötsligt blev jag nervös! Jag som känt mig så lugn.. Men de vorde väl konstigt om jag inte blev lite nervös... Nu hoppas jag bara att den kommer innan lördag! För på lördag fyller min lillebror år.. Å ja vill att vår bebis skall ha en egen dag...
Shit snart kommer jag ligga där och kämpa med att få ut den finaste av allt... Nu e de Galet nära!! Nu kan de ju verkligen ske vilken sekund som helst!
Så nu vet ni hur det ligger till här...
Jag har förlöst bebisar på mellan 2400-4900gr och det är ingen skillnad så när det gäller bristningar! Allt beror på hur bebisen kommer ut och hur skör/tålig din vävnad är! Lycka till!! Kram en barnmorske student
SvaraRaderaMan tänker ju att ju mer dom väger ju ondare gör de.. Men de kanske inte ens är så =)Ut lär den ju komma och förhoppningsvis så läker ja väl o jag går sönder =)
RaderaKram och tack!
Jag har läst din blogg ganska länge, men aldrig kommenterat! Sorry :(
SvaraRaderaEn släkting till mig fick missfall i vecka 12 och hon tyckte att det gjorde ondare att pressa ut det "barnet" än när hon födde sin son fullgången som vägde 4060 gr. Så jag tror inte att det gör ondare för att barnet är större. Det kommer gå bra, ska du se! Jag har själv haft flera missfall, ett i vecka 18 :( Det jag gjorde för att härda ut smärtan var att ANDAS, det är skitviktigt. Och sen så blundade jag och lixsom gick in i mig själv. Och så masserade min man mig i svanken. De tre sakerna hjälpte mig!
Lycka till! Snart har du din prins eller prinsessa hos dig!
Kram C <3
Tack för din kommentar. Ja jag hoppas ju att de skall gå bra.. Men som du skriver om andning och att blunda och gå in i sig själv.. De har jag oxå tänkt på.. Jag har ofta tänkt på de där med att blunda, ett tag va jag inne på att jag ville ha hörlurar på mig och lyssna på musik och bli som instängd i mig själv, blunda å ha nån som bara klämmer mig i handen när de e dags att krysta =) men kom på att de kan va bra om jag hör va folk säger till mig..
RaderaDe blir väl en spännande resa nu! Min kropp kämpar på nu känner jag så får se om jag måste åka in i natt eller om de klarar sig till imorgon bitti när de e planerat..
Kram