Trött, tröttare, tröttast! va ju till rådgivningen på inskrivning i onsdags.. Blandade känslor om den saken. Det hade varit en sak om jag med 100% säkerhet vetat att de finns nåt levande i magen, då hade jag kunnat tycka att besöket skulle va kul.. Nu kändes de som att besöket blev för tidigt och jag vågar ju inte alls hoppas på nåt.. Så de kändes nästan dumt när hon ville ge mig moderskaps kortet, jag ville inte ta emot det.. Kanske låter dumt i er öron.. Men jag känner mig så orolig för att det inte finns nåt levande där...
Mitt Hb va dåligt oxå, de brukar nästan aldrig va dåligt.. Hon skulle ta ett nytt nästa gång jag kommer dit.. 109 var det bara tror jag.. Inte så kosntogt att man e galet trött..
Men nu är det iaf fredag, 02.45 på natten... Bara några timmar kvar tills jag får göra ultraljudet jag väntat på i typ tre veckor! Jag e så nervös och spänd... Självklart vill jag att de skall visa att allt e bra och att de faktiskt växer en liten bebis där inne... Men man vet ju aldrig..
Har ju börjat jobba nu oxå, de kan jag säga att de inte känns allt för bra.. Under hela min semester samt sjukskrivning så har jag ju inte kunnat göra nåt.. Gått en promenad på max 1,2km och sen har jag fått ont... På jobbet springer jag som en jäkla dåre... Och de känns inte alls bra i magen, har fått ännu mer ont i äggstocks området... Jag vill absolut inte sätta min kropp i ett negativt läge, där jag skall behöva gå runt och ha ont, samt att ha ont där nere förknippar jag ju med att bli ledsen.. Så jag blir ledsen och ännu mer orolig.. Jag gillar inte alls att det gör ont.. Spänner, hugger och drar... Måste nog ta mig ett snack med farbror doktor imorn.. Dock är jag inte helt förtjust i läkeren jag skall till.. (han sköt upp vår IVF hela tiden, tills en annan läkare till sist gav oss en remiss) Så det känns inte helt hundra att gå till honom.. Men va göra när det är semester tider...
Nu längtar jag galet mycket efter sängen!! 5-6 timmar kvar.. sen får jag sova!
Stå på dig!!! Mår du dåligt så fråga om de inte kan sjukskriva dig igen - bara tills du vet att allt är ok med graviditeten.
SvaraRaderalycka till :)
SvaraRaderaOm det kan vara till någon tröst så har jag också haft mycket ont i början av mina graviditeter! Det har varit pga. att ligamenten har varit ovana med att livmodern har växt. Har också varit orolig och ledsen och trott det värsta eftersom jag upplevt ett missfall mellan graviditeterna..
SvaraRaderaHoppas det växer ett liv i din mage nu så du snart kan börja njuta av graviditeten istället för att vars orolig!