Min historia i delar..

 Då var det då dags att starta upp en blogg.. Ett sätt för mig att bli av med lite tankar och lätta mitt hjärta lite. Som ni ser på bloggens namn.. Ofrivilligt barnlös.. är det jag? Det har jag tänkt många gånger den senaste tiden.. Ordet Ofrivilligt Barnlös klingar så fult i  mina öron! Är det verkligen jag? en tjej på 25+. Kan jag verkligen sättas i det facket redan? Jag och min sambo har redan försökt i snart 3 år så kanske vi faktiskt kan sättas i det facket..?
Jag borde ha startat upp denna blogg för länge sen, för nu går de med fart fram..
En känslomässig bergochdal bana för mig som tjej.. Mediciner hit och dit.. Och nu efter ett missfall och ett utomkvedshavandeskap som pågick för länge och resulterade i akut operation och fick operera bort min ena äggledare.. Efter allt slit och kämpande i 2 1/2 år fick vi ÄNTLIGEN en remis till ett sjukhus i Finland där vi nu kommer att få chansen att testa på IVF..
Jag kommer att dela med mig lite av min historia, bit för bit. Tar jag allt på en gång blir de ett inlägg på flera kilometer känns det som, så det kommer jag inte att göra.. 

Just nu har jag iaf varit inne i en tung period, jag känner mig ledsen för allt, gråter för ingenting. Jag är glad för att vi faktiskt får chansen att testa på IVf för att se om de skulle kunna ge oss det barn som vi så längtar efter att få. Men samtidigt tror jag att jag "sörjer" möjligheten" till att få en spontan graviditet, ett "riktigt" kärleks barn. Jag menar inget illa när jag skriver det, utan jag beskriver en känsla JAG har och det vill jag understryka!
 En sån här historia är aldrig lätt, de är mycket känslor som rör sig i huvudet... hela tiden.. Jag har tänkt på att skaffa barn i snart tre år, jag känner mig trött och utmattad av det, trött på alla mediciner.. Och så vet jag att jag snart kommer att få börja med ännu mer mediciner som på större grad kan påverka mina hormoner och mitt redan sköra humör..Jag känner mig livrädd för att gråta konstant när jag får börja med hormonsprutorna.. Med tanke på hur mycket jag gråter redan nu.. De behöver ju absolut inte bli så, men jag är rädd för det.. Men jag antar att jag får ta itu med de då..

Nä nu avslutar jag detta inlägg och skriver mer imorn. Får besked imorn ifall jag kommer att få börja med sprutorna eller inte.. Vårt första steg till ett försök att få en bebis..