Sista April.

Ja tiden rusar iväg. hinner inte sitta så mycket vid datorn då jag är inne i min jobb period. jobbar natt så mina vakna timmar hemma är inte så många och då måste jag passa på att göra annat..
Idag har jag varit ut på en jogging tur!! Så jäkla skönt!! Klarade av att springa 1km längre än förra gången.. Sakta men säkert går det framåt. Jag känner mig pigg, stark och snygg =) Och några kilon lättare!! =)
Kör full fart här nu tills jag skall börja med sprutorna.. Sen fick man ju inte motionera stod de på mina papper.. Ok nån promenad måste man väl få ta... Eller??
Nå inte tänka på det nu... Som sagt nu koncentrerar jag mig på mig själv, på att få mig i fysiskt rba form samt i psykiskt... Och just nu känns de bra.. Jag passar på att njuta så länge som jag får va glad.. Alla har vi våra upp och ner.. Jag försöker ta tillvara på min upp period nu..

Min sambo och jag va ut till stugan igår en sväng.. Tog hundar, och fika och hoppade i båten.. Satt och drack kaffe och tog en bit choklad, tittade i trädgårdstidningar och drömde oss bort för en stund.. Medans solens strålar värmde våra kinder.. De va mysigt..

nej nu måste jag skynda mig att röra ihop en middag... Skall snart på natt jobb igen..
ha de bra alla kämpar!!

Jag skall rekomendera er en bok jag läser nu..
LYCKOFALLAN skriven av Russ Harris.. läs den.... Kan ju kanske hjälpa nån som känner sig nere..
Trevlig valborg!

Full fart framåt.-.

Har just varit ut på en jogging tur och kört ett hemma gjort zumba pass=) tur att jag e själv hemma annars skulle väl sambon tro att jag är galen. Tror han flyr fältet om han skulle se hur jag far på framför spegeln=) haha
Jogging turen var riktigt skön!! Så skönt att jag har kraft och ork att göra det igen.. Jag mår så mycket bättre och blir så mycket gladare! Speciellt glad och peppad blev jag igår när jag kom på jobb och en kollega som jag inte sett på 2 veckor frågade om jag hade gått ne ri vikt för hon tyckte jag såg smalare ut=) Yes.. Då blir man peppad till att fortsätta! Så det va kul att höra.

Så om de finns fler där ute i blogg värden som känner sig nere, försök att ta er ut.. På med bra musik i öronen och gör nåt som bara är för er själva.. Jogga eller promenera.. Endorfinerna sätter igång och vi blir så mycket gladare av det... Jag fick det rådet själv av min psykolog när jag var som mest nere och ledsen i höstas när jag hade fått ett utomkvedshavandeskap som jag gick med allt för länge innan nån tog mig på allvar och jag fick hjälp. Jag blev så ledsen för allt gick så fort sen.. Jag skall berätta den historien sen när jag  har lite mer tid.. Men hur som helst tillbaka till poängen.. när jag va som mest nere så sa hon att motion va så viktigt för våra kroppar.. För att vi blir så mycket gladare av att röra på oss.. Latmask som jag varit hela livet, tyckte jag först att de va BS... Men faktiskt.. De är så skönt att röra sig.. Själv eller med en kompis.. Eller varför inte med din sambo.. 

Nu skall jag ta mig en dusch och rota i frysen efter nåt att laga till middag innan det är dags för mig att ta mig på jobb igen..
 

Då va de bokat!

                                           (Bild lånad från google)

Då var det bokat!! Kvinnan i luren sa först vecka 19.. Hjälp de va ju snart!! Hon skulle höra med läkare och återkomma.. Efter 1 1/2 timme ringde hon upp...
Hon bokade in oss på två besök vecka 22.. undersökning ena gången och äggplockning andra gången om jag förstod de rätt.. Sen vecka 23 överföring (om vi fått några befruktade ägg vill säga)
Nu blev de genast mer verkligt!! Snart... Snart får vi chansen att försöka bli gravida på alternativt sätt.. Jag har förhoppningar på att de ska gå.. De kommer att gå en dag... Och jag kommer att få ett barn.. jag måste tänka så..
Nu kan jag slappna av på ett annat vis... Jag behöver inte stressa för att hålla koll på ägglossning testa med en massa stickor i flera dagar.. Nu kan jag äntligen bara  va!!!!! Bara ta hand om mig själv.. Se till att jag mår bra..  Vilket frihet..
Nu har jag några veckor till på mig att köra stenhård träning i hopp om att förlora några kilon.. Har förstått att man inte får träna när man börjat med sprutorna.. Så de e lika bra att köra hårt nu.. Då har jag annat att tänka på, jag får en massa endorfiner och mår mycket bättre..

Just nu känner jag en droppe av lycka.... Jag hoppas av hela mitt hjärta att detta skall gå vägen.. jag vill inget hellre än att få en egen liten familj!
Det är min dröm.. Jag har många syskon själv och en stor familj.. Jag vill ha de samma... Jag vill ha barn.. De är vi värda... Vi har längtat så länge..  Ja nu är de bara att hålla tummarna för att allt skall gå vägen... 

Nu skall jag fixa middag. Ikväll blir de en löp runda med en vännina.. Så skönt!! 

Tick tack tick tack

                                                 (bild lånad av google)

Sitter och väntar på att klockan skall gå. Om 20 minuter öppnar IVF skötaren sin telefontid.. Jag vill som vanligt va först då jag hatar att vänta.. Skall ligga på telefon och se till att jag blir först! Vill ju veta nu hur allt går till och när allt skall dra igång?! Hinner dom dra igång de nu innan sommaren eller måste de bli efter sommaren?De skulle inte va nån större fara om de skulle bli efter sommaren, för då har jag mer tid på mig att komma i form fysiskt och bli av med några kilon.. Vilket jag gärna blir.. För jag anser att de finns lite för mycket fett på magen som jag gärna blir av med.. Annars är jag väl inte allt för missnöjd med min kropp. Men med PCO som jag har så sätter sig ju fettet gärna på magen.. Inte särskillt vackert om ni frågar mig.. Idag har jag redan hunnit jogga/promenera plus crosstrainat och kört egen variant av Zumba framför spegeln. Hundarna undrade nog vad jag höll på med=). Ikväll skall jag ut och jogga med en kompis oxå. Bra att komma igång.. Nu jäklar kör vi..! Jag vill va i bästa skick inför en kommande och eventuell graviditet.. Och blir de inget.. jag då vill jag bli snyggare än snyggast iaf=)
Nej nu skall jag leta rätt på papper och penna så att jag kan sitta klistrad på telefon så att jag slipper sitta och vänta.. 13 minuter kvar!

Inatt jag drömde....

                                       (bild lånad av google)

Inatt drömde jag att jag fick mens och de va väldigt verkligt... Idag när jag vaknade fick jag den =) har väl aldrig varit så glad över att fått mens förut som denna gång=) Så imorgon får jag ringa till kliniken för att få ett start datum!! Nervöst, spänt och förväntansfullt.. Jag önskar och hoppas av hela mitt hjärta att vi får starta så snart som möjligt och att de kommer att ge resultat... 
Får vänta och se va dom säger imorn..
Nu skall jag ladda för en jogging tur. Har längtat hela dagen.. Och snart skall jag ge mig ut! 

Vart tog du vägen??

Ja vart tog du vägen mensen? Trodde mensen skulle komm typ 2-3 dagar efter att jag slutat med Primolut. Men det har nu gått 6 dagar och den ha fortfarande inte kommit!?!
Första gången man verkligen vill att den skall komma och den inte kommer.. Va tusan. Denna väntan hela tiden.. Fast va gör några dagar mot år? Den lär väl komma.. 

Jag får väl försöka tänka på det från den positiva sidan. Då hinner jag träna lite mer=) Har börjat träna för att få kropp och knopp i bästa möjliga skick inför en eventuellt kommande graviditet. Jag vill va i skick både psykiskt och fysiskt.. 

Hade iaf en jätte trevlig helg i Stockholm. Va och såg Jesus Christ Superstar på Göta Lejon. Ola Salo som Jesus va bra. Men han som spelade Judas va nog bäst.. Vet dock inte vem det va.. Min första musikal.. Då har man blivit lite kulturell oxå=)

Nej nu skall jag hoppa i säng. Tänkte att jag skulle ut och jogga imorn när jag vaknar.. Dock misstänker jag att de skall bli regn=/ men varför skall jag ha de som en ursäkt? nä ut med mig i spåret. Laddat hem lite ny musik till telefonen som får en att springa bättre=) Bra musik för mig är A och O när jag skall ut i spåret.. Man vill ju bli peppad till tusen.. Håller ni inte med?
Att träna är förresten bra för att må bättre psykiskt oxå. Få igång endorfinerna i kroppen.. De behöver väl säkert vi alla som går igenom detta.

Nä nu säger jag godnatt!

Blandade inlägg.

                                              (bild lånad av google)

De blir lite blandade inlägg här nu. Dåtid och nutid blandat. Men de e ju för att jag inte startat upp denna blogg förens så sent i min historia.  Jag känner för min egen del att jag borde ha gjort det tidigare. Men nu blir de blandat och sen som orkar hänga med i svängarna får gärna göra det. De här e ju mest för att jag skall kunna få ut alla känslor när jag känner att jag inte riktigt har nån att prata med alla gånger som förstår det man går igenom.

Samtalet igår då till IVF skötaren slutade på följande sätt.
Eftersom att jag har ätit primolut nu för att få fram mensen lite tidigare, så borde den ha kommit nu. Vilket den inte har gjort (va till gyn här om dagen och då sa hon att de ser inte ut som att jag skulle va i det stadiet (mens) utan mer som ägglossnings stadiet) Va???
Men iaf.. De blir så att när mensen kommer skall jag ringa IVF skötaren igen. Då kommer hon att boka in ett datum för oss att komma till Åbo (där vi skall göra det) och berättar när jag skall börja ta primolut igen... Jag tror att det här e första gången på tre år som jag verkligen längtar efter mensen och vill att den skall starta NU! 

Är det nåt jag ogillar här i livet så är det att vänta=) jag har inte tålamod till sånt.. Men nu får man ju bara vänta.. Vänta på en oviss framtid.. Det känns lite som att mitt liv är på paus just nu.. Man kan inte boka in nåt fören man vet hur allt blir. Jag vill att det här skall bli av nu. Även fast jag är livrädd för att starta hela karusellen pga en del jag varit med om som fortfarande är känslomässigt jobbigt (ett utomkvedshavandeskap som pågick för länge) 

Jag funderar så mycket på ifall det kommer att funka? och om jag klarar av fler motgångar.. Klarar jag av ett till missfall? ingen säger att jag behöver få ett till, men om det händer.. Är jag tillräckligt stark för att orka de..

Nå jag måste sluta fundera så mycket och försöka leva i nuet. Ta en dag i taget.. Njuta av de bra jag faktiskt har i livet.. För nog finns de en hel del bra i livet=)

Idag skall jag resa bort. Ta en liten weekend i stockholm och hälsa på lite familj. De blir nog bra.

Ni andra som kikar in får ha en jätte bra helg! Så berättar jag mer av min historia en annan dag=)

Missfall

                                          (Bild lånad av google)

Förra året i slutet av Maj inväntade jag min mens. Jag va osäker på när den skulle komma, den är ju aldrig regelbunden men när jag tagit ägglossnings test så vet jag ju ganska exakt när den kommer. Av nån anledning hade jag inte tagit några test denna månad så jag hade bara en liten aning om ungefär när den skulle komma. Så jag gick och väntade.. Till sist kom den, några dagar senare än va jag egentligen hade trott. Men inget mer me de, den kom och den försvann efter några dagar. Men en vecka efter att jag hade haft mens så hade jag så himla ont i brösten (jag va gravid då jag va 18 så jag kände igen känslan) Blev lie fundersam.. Jag hade ju haft mens.. Jag kan väl inte va gravid.. Men jag satt faktiskt just denna dag och fikade med min bästa vän, och hade apoteket precis brevid fiket i satt.. Så det blev att gå in dit eter vår fika och köpa ett test..

Kissa på det.... Väntar..... De står.... Gravid.............. Va?? men jag hade ju mens!? ok hur gör jag detta nu då. Berätta för min sambo. Tror han blev chockad.. Vi hade ju ändå nästan försökt i 2 år när detta + uppenbarade sig.. 22 månader hade vi försökt..

MEN det tog nog bara tre dagar så började jag blöda igen. Jag va till läkare som konstaterade att inget fanns kvar.. Jaha.... Så snabbt gick det..Så snabbt var det här över. De bästa med de missfallet (om man får säga det bästa) så va ju att de kom så snabbt inpå mitt +. Jag hann ju egentligen aldrig bli riktigt glad över det där plusset, vågade inte riktigt hoppas på att de va sant.. Så när de försvann så blev jag ju så klart ledsen, de hade tagit oss nästan 2 år att få till det där plusset och på tre dar va de borta.. Men de gick snabbt och ganska smärtfritt. Så hela händelsen blev mer att.. Ok, de här va synd och tråkigt men nu vet vi att det går.. Så vi får försöka igen bara.

De va precis i början av juni 2011 vi fick vårt första missfall. Vi tog de lugnt och hade en rolig sommar med våra vänner.. Nya tag när semestern är slut.. Hur lång tid skulle de ta tills vi fick vårt nästa plus? Min läkare hade lovat att remitera oss till Finland för insemination eller IVF, men när jag blev gravid och fick missfallet så ville han inte göra de länge.. Jag blev lite sur över det.. Skulle jag behöva vänta två år till innan jag skulle få se nästa plus? mycket frustration och tårar.. Men man bet ihop och fortsatte.. Va skulle man annars göra..? Bekosta de själv kanske? ja då va de bara att börja spara..

Just nu sitter jag framför datorn och är nervös.. Sitter och väntar på en telefon tid till en IVF skötare i Finland. Jag borde idag få veta om jag skall få börja denna karusell på riktigt nu eller inte.. telefon tiden öppnar om 20 minuter.. Jag vill va först!

Skall fortsätta berätta min historia lite senare. Nu skall jag förbereda mig med papper, penna, ladde telefoner och se till att jag e först i kön..

P-piller

                    (Bild lånad av google)

När jag slutade med min p-piller hade jag nästan kallt räknat med att de skulle ta ett år att bli gravid. För de hade jag hört att de kunde ta och de va väl helt ok. Även om man skulle önska att det gick snabbare så va jag beredd på ett år.
Men jag har ju haft problem med min mens förut. Som mest har den varit borta i 6 månader.. Därav gick jag till gyn ganska snabbt för att se till att detta inte skulle hända igen. Min diagnos för detta är ju då PCO. Jag fick ganska långa mellanrum i mina mens perioder. Så de blev gyn igen.
Sagt och gjort efter ett tag fick jag en medicin för att se till att jag får ägglossning, då läkaren misstänkte att jag inte får nån ägglossning. Köpte hem en massa ägglossnings stickor sen för att det verkligen skulle blev nån ägglossning.. Och de blev de... Men hela året gick och inte blev de nåt barn.. Fuck... Varför tar det sån tid?
va till läkare igen där dom skulle göra en liten titthålsoperation när det gått 1år och 4 månader.. Kolla att allt va bra.. Operationen gick bra, men där kunde man även konstatera att jag har endometerios.. Men grattis, skall jag få allt här i välden?Men som tur va så var det bara lite så han brände bort det.

När det hade gått nästan två blev jag till sist gravid.. What?? Kan det va sant? efter ett antal negativa graviditets test så fanns de helt plötsligt ett test där det stod gravid.

(fortsättning kommer) 

Min historia i delar..

 Då var det då dags att starta upp en blogg.. Ett sätt för mig att bli av med lite tankar och lätta mitt hjärta lite. Som ni ser på bloggens namn.. Ofrivilligt barnlös.. är det jag? Det har jag tänkt många gånger den senaste tiden.. Ordet Ofrivilligt Barnlös klingar så fult i  mina öron! Är det verkligen jag? en tjej på 25+. Kan jag verkligen sättas i det facket redan? Jag och min sambo har redan försökt i snart 3 år så kanske vi faktiskt kan sättas i det facket..?
Jag borde ha startat upp denna blogg för länge sen, för nu går de med fart fram..
En känslomässig bergochdal bana för mig som tjej.. Mediciner hit och dit.. Och nu efter ett missfall och ett utomkvedshavandeskap som pågick för länge och resulterade i akut operation och fick operera bort min ena äggledare.. Efter allt slit och kämpande i 2 1/2 år fick vi ÄNTLIGEN en remis till ett sjukhus i Finland där vi nu kommer att få chansen att testa på IVF..
Jag kommer att dela med mig lite av min historia, bit för bit. Tar jag allt på en gång blir de ett inlägg på flera kilometer känns det som, så det kommer jag inte att göra.. 

Just nu har jag iaf varit inne i en tung period, jag känner mig ledsen för allt, gråter för ingenting. Jag är glad för att vi faktiskt får chansen att testa på IVf för att se om de skulle kunna ge oss det barn som vi så längtar efter att få. Men samtidigt tror jag att jag "sörjer" möjligheten" till att få en spontan graviditet, ett "riktigt" kärleks barn. Jag menar inget illa när jag skriver det, utan jag beskriver en känsla JAG har och det vill jag understryka!
 En sån här historia är aldrig lätt, de är mycket känslor som rör sig i huvudet... hela tiden.. Jag har tänkt på att skaffa barn i snart tre år, jag känner mig trött och utmattad av det, trött på alla mediciner.. Och så vet jag att jag snart kommer att få börja med ännu mer mediciner som på större grad kan påverka mina hormoner och mitt redan sköra humör..Jag känner mig livrädd för att gråta konstant när jag får börja med hormonsprutorna.. Med tanke på hur mycket jag gråter redan nu.. De behöver ju absolut inte bli så, men jag är rädd för det.. Men jag antar att jag får ta itu med de då..

Nä nu avslutar jag detta inlägg och skriver mer imorn. Får besked imorn ifall jag kommer att få börja med sprutorna eller inte.. Vårt första steg till ett försök att få en bebis..