Jag har blivit så himla känslosam, jag ser hur magen växer, känner att den blivit stor och klart och tydligt ser ut som en gravid mage. När jag ser de så väller känslorna över och jag vill vara gråta. Är de verkligen sant att de är min mage!? Jag blir glad och rörd, samtidigt som jag blir lite rädd för att bli glad då de så snabbt kan ryckas i från än. Men man har längtat i 3 och kämpat i 3 år för de här, så nu när magen "plötsligt" är där så känns de lite overkligt. Så de blir lite överväldigande eller va man säger.
Idag när jag gick i en matbutik va de nästan så att jag gömde magen. Jag vet inte helt varför jag gör så.. Eller jo, de e jag e rädd för e väl att nån ska se de och att de ska pratas vidare. Oh sen kanske de går åt skogen. Hmm. De är ju faktiskt ganska många som vet om de. Men jag har fortfarande inte gått ut med de offentligt som på typ min riktiga blogg eller på Facebook. Visst vill jag, men har inte vågat. Men nästa vecka har vi ju rutin ultraljud, och jag längtar så!!!! Längtar och väntar med spänning och oro. Efter de kanske jag går ut med se offentligt. Och inte gömmer magen... Om allt e ok vill säga..
Bjuder på en dagens magbild. Tycker själv att min mage e väldigt hög?! Men den kanske ska va så? Jag bara trodde den skulle va lägre. Men va vet jag?:)
Min mage sitter retså högt upp oxå är i 19+0, den sjunker ner i slutet av graviditeten nä det börjar bli dags har jag läst :-D kram Sandra
SvaraRaderaJaha ok =)Då är de helt ok då.. Blir ju lite fundersam, men vill inte googla allt för mycket ifall man hamnar in på fel spår och så blir man bara nervös =)
RaderaKram