Sjukskriven igen då.

I onsdags kväll åkte jag till jobbet igen efter en veckas ledighet. Får igen höra av en sjuksköterska att hon inte tycker jag borde va på jobb..
Hade möte på jobbet innan de va dags att börja arbeta och min chef kom efter mötet och fråga om jag inte kan komma och jobba dag, för hon gillar inte alls att jag är gravid och kobbar natt. Och de är ju av omtanke hon säger de..
Hur som helst så gick de ganska bra iaf.. Och ja tänkte att fasen kanske jag klarar de här lite längre.... Skulle inte tänkt den tanken...

När klockan blev 04.00 på morgonen så börjar ju den stora ronden där jag går igenom 22 patienter. Jag får hjälp med dom tyngsta. Men jag börjar med några lätta först.. När sjuksköterskan kom för att hjälpa mig med dom som är tyngre fick jag lite ont, men tänkte inte mer på de, tills de helt plötsligt blev ett enormt tryck neråt! De kändes obehagligt och som att nåt föll ner där inne, nästan så att man ville stoppa in handen och trycka upp de igen. Stannade upp en liten stund oh fortsatte sen. Men de kändes bara i obehagligt. Sen började de strama i magen. Kämpade tills jag fick gå hem. Dagens sjuksköterska som kom till avdelningen innan jag får gå hem ville att jag sjukskrev mig på plats till henne så att hon hade tid på sig att fixa nån annan som kunde ta min natt. Fundera en stund, kom fram till att jag inte ska va dum och försöka jobba..

Ringde till gyn när jag kom hem och fick en tid snabbt.. När jag kom dit fick jag dock sitta över en timme och vänta. När de blev min tur kommer en stressad, lite halvt otrevlig kvinna och tig mig in till hennes rum.. Berätta för henne hur de hade känts under natten och att de nu fortsätter att strama, lite kramp och att jag är extremt rädd hela tiden för att nåt skulle gå snett. Hon fråga med en lite stöddig attityd om jag e rädd "bara" för att de är en IVF graviditet. Öh NEJ!! Va jag har förstått så räknas en IVF graviditet ändå som en vanlig om de inte är nåt speciellt. Men klart som fan jag e rädd och orolig när jag fått utomkvedshavandeskap och missfall förut. De förstnämnda är ju uteslutet men inte missfall, de kan ju hända. Jag tror jag känner mig lite extra rädd och mer känslig just nu eftersom att de börjar närma sig ett år sen jag fick utomkvedshavandeskapet. Och de va en sån extremt jobbig tid eftersom att de blev fel bedömt som ett missfall så jag gick med de i nästan en månad innan jag sen blev akut opererad. Och jag va så sjukt ledsen då.. Herre gud va ont de gör att bara tänka på de! De som gör mest ont är att jag sa direkt jag kom till gyn att de känns konstigt, och att de känns som att kroppen kämpar jätte hårt för att få bort nåt som inte vill bort! Ändå lyssnade inte den läkaren utan sa kom tillbaka om 3 månader! Kan ni fatta att hon sa TRE månader! Hon kollade aldrig ens upp med en extra kontroll om gravid hormonet hade sjunkit. Cp Kärring! De blev så onödigt långt lidande. Och efter de är jag så himla skör.

Nå ja tillbaka till gårdagens läkar besök.. Kändes inte som att hon lyssnade på mig. Hon tyckte att jag kunde bli en typ kaffe tant på mitt jobb och att mina kollegor kunde ta över den tunga vård biten! Är hon inte klok! Försökte förklara att en sån sak är inte möjlig. Man e redan taskigt om personal och skall jag då jobba dag bara för att va en kaffe tant? Vilken arbetsgivare går med på de och vilka kollegor tycker att de är ok att jag hår och lallat runt medans dom då får mer arbete med att ta upp folk och duscha dom..
På dom flesta låter de så enkelt att bli sjukskriven, men här va de fan svårt. Hon ifrågasatte allt jag sa..
Men som sagt hon Sjukskrev mig till sist till nästa vecka då jag skall till min riktiga läkare på rutinultraljud. Sp får jag års vidare med honom. Och kanske även fråga chefen då om hon kan erbjuda mig en kaffe tjänst på jobbet så att den andra läkaren blir nöjd.. Jävla typ.
Skulle väl va då om jag skulle få jobba i terapin, men jobbet kan ju inte heller bara trolla fram en tjänst som inte existerar.
Nå vi får väl se hur de hela slutar. Har ont idag oxå, eller de känns mer ömt och jag är mer känslig när jag böjer mig. Så de blir till att ta de lugnt. Min sambo är dunder förkyld och har haft hög feber. 40 grader den stackarn.. Så nu e han sjukskriven han med över helgen. Så de blir en lugn helg..

Idag är de regnigt och blåsigt, perfekt inne väder! Och de luktar höst ute. Så dag ska jag städa upp lite och sen ikväll tända en massa ljus och bädda ner oss båda i soffan och förhoppningsvis se nåt bra på tv.. Annars har jag ju alltid en ny säsong av Gissip Girl att se som jag köpte här om dagen:)

Ha en bra dag alla kämpare..

Och just de!! Hon gjorde ett snabbt ultraljud igår för att se att bebisen fortfarande lever.. Och de gör den! Lycka:) jag har varit så orolig i några dagar nu att den inte skulle ha klarat sig. Men man såg de lilla hjärtat slå.. Hon kollade bara snabbt, ville väl inte heller förstöra då jag och sambon på onsdag skall på rutin ultraljudet och få se vår älskade lilla bebis!! Så nu känns de bra när jag vet att vårt lilla hjärtegryn kämpar vidare inne i magen:)