Varför låter ja mig lite halft luras varje gång... Mamma å ja har ju en skit dålig relation! Å den blir ju aldrig bättre. Sen sonen föddes har hon hälsat på honom en gång!!!! En gång!!!! Å han e nu 1 1/2 år...
Att hon inte kom på hans födelsedag blev droppen, för hon skickade inte ens ett kort.. Å han har fortfarande inte fått nån present...
Vi har knappt hört av oss till varandra men i somras när lillebror tig studenten va vi ju tvungna att ses... Å började prata lite igen... Sakta nestlar hon sig in... Ja e väldigt avvaktande å svarar egentligen bara kort till henne.. För ja orkar inte mer.. Man kommer till en viss gräns.. Men sen börjar ja vekna lite igen å ikväll skickade jag en bild på sonen till henne... Så klart skall hon då förstöra de me att börja mata om att han har en stor familj som han går miste om å att de typ är mitt fel!!? Att ja håller honom borta.. Men va fan? Skall jag behöva servera min son till henne? När hon själv inte kommer å hälsar på.. Hon säger alltid att hon inte har råd, men har ju ändå råd att åka till nån Cp karl som bor några mil bort..
Hon visar inte för 5 öre att hon vill lära känna honom..
Usch ja blir så arg när hon sen lägger de på mig,. Säger att ja inte hälsar på min kusin eller moster å låter inte dom lära känns sonen.. å blandar in en massa annat skit! Alltså allt e så löjligt...
Låt mig bara va... Du gör mig bara ledsen... Vill du inte köra känns min son får de ligga på ditt bort. Jag tar ingen som helst skuld i de! För vi älskar honom mest av allt i världen, å de vill vi ju såklart att hans mor å far föräldrar oxå skall göra... Nej usch va jag e trött på hennes bull shit!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar