Ännu en vecka har gått

Och vi är nu i vecka 20! Å på lördag byter vi till 21.. Ja fattar fortfarande uite hur snabbt de går. Just nu mår ja faktiskt riktigt bra! Inte några krämpor utan allt bara flyter på just nu. Åker ja båt när de guppar så får ja ont i magen märkte jag igår, så jag får helt enkelt sluta åka om de gungar för mycket.
Har äntligen börjat känna av bebisen oxå. I fredags när vi satt i bilen å va på väg hem från vår semester börja ja känna nåt som ja misstänkte va bebisen.. Å nu har ja känt de varje dag så nu e jag helt säker på att de är bebisen jag känner :) å de är så underbart!
De är en sån himla härlig känsla! Så mysigt!

Men nåt tråkigt! Vår älskade hund å vår sons bästa vän blev sjuk när vi va borta. Han har varit opererad tidigare å haltat mer eller mindre varje dag, men nog mest av vana.. Men när vi kom hem från semestern har han varit jätte slö, bara legat, inte kunnat gå. Vi tänkte att han måste ha fått in nåt i tassen, glas kanske?Så igår va vi till veterinären och fick ett besked vi inte alls hade väntat oss.. I hans friska ben hittade som. En tumör :( å att amputera är ju inte ett alternativ då han då kommer att belasta sitt opererade å redan haltande ben hela tiden.. Å vi är så ledsna... Vi tog hem vår älskade hund igår så vi inte va redo att säga hej då där på plats... Fick med oss smärtstillande... Å så klart reagera han bra på smärtstillande å han äntligen rest sig å går lite, glad å viftar på svansen igen. De gör ju beslutet att ta bort honom ännu värre.. Vi vill inte! Vår fina Goa hund.. Å sonen älskar honom så! Han brukar ligga på han å kramas, pussas på han. Leka me han.. Vem skall nu vakta sonen? Nej usch hur de känns!

Måste ringa till veterinären idag å be om att en till veterinär skall titta på röntgen plåtarna.. Inte för att vi misstror henne som vi hade.. Men hoppet... Vi vill ju ha han kvar... Vill ha en frisk hund...

Så kom dagen... RUL

Ja i fredags va de äntligen daga för vårat RUL! Som ja längtat. Allt så bra ut med bebisen å nu är de offentligt.. Så nu känns de ner verkligt när jag inte behöver springa runt å försöka dra in den runda magen som ju inte går att dölja :)
Men de va synd för bebis va inte alls medgörlig å ville inte alls va med på bild:( så vi fick en bild med oss hem, men den va verkligen inte bra. Men har ett till UL inbokat runt vecka 24 så då hoppas vi på mer medgörlig bebis så att vi får en bild. De e väl de bästa med ivf, mer ultraljud ;) skulle få ett i vecka 32 oxå å sen de vanliga i vecka 37... Perfekt..

Just nu känner jag mig lite känslig å ledsen. De tar på när man inte har familj när som ställer upp ibland. Sambon har ju sin pappa nära, men han verkar inte va allt för intresserad. Men de blir ju oxå så att sambon å ja aldrig får tid själv.. Å jag e trött på att de bara e jag som försökt fixa barnvakt! Trött å ledsen på att han vara säger: vi har ingen som passar å sen planerar in kul me sina kompisar.. Låter som han gör de jämt å så e de verkligen inte. Men de blir så stort när jag känner att han inte gör ett enda försök för att han å jag skulle få gå ut å äta middag. Hur skall
Man vårda en relation om man inte gör nåt tillsammans mer än vardags saker.. Man måste väl få en stund själva tillsammans nångång... Eller planera in roligheter me par i samma sits, där de e barn å där en rolig kväll e på lika villkor..
Ja blir trött på att de skall tas för givet att jag skall stanna hemma me barn...

Nå nu skall vi iaf åka iväg till min farfar å vara där i några dagar. Paradiset i Sverige ;) Norrland. Lite familje semester iaf, långt från alla måsten...

Snart, snart!!!

Snart är de äntligen dax för RUL! På fredag kl 10.00 skall vingård träffa samma gynekolog som med sonen. Han e bra, men mummkar väldigt mycket för sig själv vilket kan va lite förvirrande.. Men oj så jag längtar efter att få se vårt lilla pyre!! Skall oxå samtidigt säga till att jag nog vill ha snitt... Eller lägga fram de som mitt önskemål... Jag vill nog inte föda vaginalt. På ett sätt nyfiken på känslan å de är ju mysigt att ligga där me värkar å vänta in... Men nej... Jag vill inte... Inte som de känns just nu iaf. Kan ju hända att jag ångrar mig.. Förra gången ville ja ju absolut inte ha snitt ;) men ju längre man kom i graviditeten så växte ju den tanken oxå att de kan bli snitt.. Å jag e ju nöjd med hela den upplevelsen.. Så ja...

Men son sagt, längtar och längtar till fredag. De "värsta" är att vi måste ha sonen med på besöket.. Han e ju inte den lugnaste å att sitta stilla i barnvagnen i en timme!!! Öh!? Hur skall de gå? Visst får han mat brukar han va lugn å beskedlig.. Men vi kan ju inte mata honom i en timme :)

Är så extremt trött på att vi inte har hjälp! Eller jo, hans gudföräldrar ställer ju upp.. Men för i helvete! Hans farfar bor 200meter ifrån oss! Katastrof!!! Å under all kritik.. Alla äldre som pratar om att barnbarn är livet, de är grädden på "toppen"... Vart fan e de??? Nej usch besvikelsen är stor.. Å ja har svårt att sluta tänka på de..

Å jo just de... Nåt roligt då! I måndags fick min bästa vän sitt första barn! Äntligen! Och idag fick min andra vän sitt tredje barn.. Så nu ligger dom på samma bb.. Kul!

Nej nu skall jag hoppa i duschen.. Skulle så vilja ut å röra på mig, men sambon jobbar hur mycket som helst å ikväll är han å sportar.. Ibland kan ja känna mig som en fånge.. Sonen gillar inte att sitta i vagnen medans jag promenerar, men jag har han ju jämt.. När skall ja få tid att ta hand om mig själv lite.. Träna...

Nå ja, den dagen kommer väl. Måste helt enkelt bli bättre på att begära lite tid för mig själv...