Hur som helst så gick vi in i vecka 30 igår... Shit alltså... De e fortfarande helt ofattbart.. Blir mer å mer säker på att jag vill ha ett planerat snitt. Å får ja de så kommer ju bebis att komma om ca 9 veckor! De e ju jätte kort tid kvar!! Är jag Redo? :)
Har just nu en väldigt jobbig period med sonen. Han har alltid sovit jätte bra men nu sover han inte alls bra! Han har helt plötsligt blivit lättväckt!! Så nu får inte ens katterna sova inne längre för att dom väcker honom. Å han e lixom vaken allt från 1 1/2 timme till 3 timmar å de e jätte jobbigt! Vill inte ha vaknätter innan nästa bebis, vill inte va slutkörd av de innan bebisen ens är född.. Inatt va ja vaken två timmar mellan 03 och 05 ungefär.. Gäsp. Men han va "snäll" sen å sov till 09.25 så de va tacksamt.
Han har oxå fått en ful ovana å slår oss i ansiktet när han inte får som han vill, han skriker rätt ut i gäll ton så att man tror man ska bli döv! Å försöker man gå me han istället för att bära undan han för att slippa striden å att han slår i ansiktet ja då bär inte hans ben så att man får släpa han i armen... Unge! Trots, trots.... Men de ska väl gå över.. Önskar dock bort de skrika beteendet och att han slå i ansiktet . Jag hatar det!
Annars e han väldigt gullig, å de ska kramas å pussas å han e väldigt glad å skrattar mycket.. Så kontrasten me skrik å slås me de där kramiga å gosiga går inte ihop :/
Han har börja få fram mer å mer ord å de e så himla kul! Man blir så stolt när han härmar orden man säger.
Livet me barn är underbart, men inte alltid en dans på rosor :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar