Jag har fortfarande inte tagit mig tiden att sätta mig ner å skriva ihop min förlossningsberättelse...
Tiden och dagarna bara rusar iväg och vår lilleman är nu redan 9veckor gammal.
Allt börjar gå mycket bättre. Man har fått landa lite, vänja sig vid att ha ett barn 24/7... De är en sån stor omställning.. Man trodde man skulle va förberedd men de va jag verkligen inte =)
Men nu går som sagt va allt jätte bra.. Han sover bra på nätterna, hans magont har minskat, jag känner han bättre...
Han har ett strålande morgon humör. Han e så galet glad när han vaknar på morgonen. De vackra stora leendet han ger mig på morgonen är guld värt! Jag får tårar i ögonen bara jag tänker på det.. För de e så jäkla underbart!! Så den absolut bästa stunden på dagen är på morgonen för då är han som absolut gladast!
Jag älskar han så att de gör ont... När han ler fylls mina tårkanaler med tårar på knappt en sekund! Han är då de vackraste som finns!
Så mysigt att lukta på hans hår, hålla han i famnen tills han tryggt somnar, titta på honom när han sover rofullt, pussa på hans gosiga kinder, hålla hans lena små fötter... Att sova tätt intill varandra är oxå mysigt.. Men väldigt varmt! för både honom och mig..
De har inte varit lätt alla gånger.. Han ha som sagt va haft mycket ont i magen å gråtit en massa.. men nu börjar allt reda upp sig och han är en mycket gladare bebis...
Önskar så att alla snälla människor får uppleva detta! För de är fantastiskt... De är jobbigt.... Men de är massor med kärlek!
Satt just och läste mina anteckningar från förlossningen... Å när jag läser de minns jag de som igår.. Förväntan och spänningen.. Längtan.... Men jag minns nog inte smärtan... Och allt de där va så underbart... Undrar om man får uppleva de igen?
De finns en kvinna som sagt att jag skulle få mitt barn... Hon säger nu oxå att jag kommer att få fler... Så vi får väl se.. Just nu skall jag bara njuta av våran underbara, fina och vackra son...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar