Blir inte allt för mycket skrivande här just nu..
Men om några dagar blir vårt lilla hjärta 6 månader!!! Att han snart funnits med oss i ett halvår känns ju helt overkligt..
Våran lilla kille har blivit så stor..
Vi har en bestämt pojke som är super vild.. Lugn och ro kan vi glömma =)
Nätterna har varit bra, men har på senare tid blivit sämre.. Han sover nog hyffsat bra men när han vaknar för att äta är han oftast vaken i 1 1/2 - 2 timmar innan han somnar om.. Å de är lite tungt.. De kändes helt ok när han va liten att han vaknade flera gånger för att äta, men då somnade han ju nästan direkt han fått mat... Men att behöva va vaken flera timmar varje natt är ganska påfrestande.. De e ju inte så att han ligger vaken och är tyst...
Jag har ofta vår lilla son "ensam". Mannen jobbar en hel del och har lite idrott till de och lite andra projekt som tar en massa tid...
Allt e ju inte rosenrött hela tiden.. Jag älskar att va med min son men just nu börjar jag bli liiiiite trött.. Dåligt med sömn plus att jag har han hela dygnen igenom, de tar på och jag skulle behöva få va lite själv en stund för att fungera som en bra mamma....
På tal om mamma å har inte min mamma varit här än.. Jagkände mig väldigt besviken och arg först.. men just nu känns de som att jag skiter i vilket... Hon kom ju när han föddes, sen kom hon en snabbis på dopet.. Sen dess har hon inte kommit hit... Fattar inte varför hon inte vill träffa oss eller han.. Jag har nästan helt stängt av mina känslor för henne och henne beteende just nu.. De får bli hennes förlust om inte hon vill ha nån kontakt eller lära känna vår fina pojke...
Har tänkt på det många gånger, de e ju en himla omställning att bli förälder och de är väldigt tungt emellanåt.. de hade kunnayt va skönt om hon hade kunnat komma å fungerat som ett stöd, hjälpt mig laga mat eller nåt sånt.. men inget... Min bästa vän va här en dag... Å medans jag matade vår son började hon städa upp i mitt kök... Alltså de kändes hemskt att sitta, samtidigt som de va guld värt att få lite hjälp!!!
Jag har sagt till min mamma rakt ut tusen gånger hur jag känner men de går fan inte in.. Och nu skriver hon ofta som att inget har hänt på tex facebook, att hon saknar mig och honom så mycket.. Men jag blir nästan bara förbannad när hon skriver så för jag tar de som bull shit! om man saknar nån ser man väl till att ses.. Jag har åkt hem till henne två gånger för att hon skall få träffa min son.. men jag tänker inte åka dit fler gånger.. Jag skall inte behöva jaga henne... Som sagt de får bli på hennes förlust...
Nej nu skall jag gå å sova.. är så trött nu.. får se om jag kan få lite egen tid imorn eller så.. DÅ skall jag cykla i fred tror jag =) Hörlurar, hög musik och vinden i håret... Löövly.... =)
Kul föresten att så mångahar blviit gravida här! Grattis till er alla som väntar smått och lycko spark till alla er som kämpar..
Godnatt
